Porto city

Seglingen till Porto var en av dom mest njutningsfulla hittills. Vi upplevde något helt nytt för oss – medvind! Odessa surfade med vågorna i den nordliga vinden och vi gjorde 6-10 knop utan minsta ansträngning med spinnakern riggad som gennaker. Vid 2 på natten ökade vindstyrkan så vi tog ner spinnakern och satte en något östlig kurs med bara vår silvertejpade genua. Efter 24 timmar kom vi fram efter att ha gjort 120 sjömil. Fiskarna var också med oss, första kvällen tog vi en horngädda modell större och strax innan Porto fick vi en tonfisk med läskiga tänder (visade sig att det i själva verket är en bonito, tack Sportfiskedepån). Vi börjar bli bortskämda av alla definbesök. Dom var med oss från och till hela vägen kändes det som. Att se en delfin hoppa i soluppgången är så klart häftigt men börjar sjukt nog nästan kännas vardagligt.

Vår entré i Porto blev lite mer dramatisk än vi hade önskat. Vi seglade in i floden Douro som går genom Porto och fortsatte förbi nya Douro Marina eftersom vi hört att man kanske kan hitta nån plats att lägga sig inne i centrum. Riktigt fin segling in, under broar och med Portos höga kullar på bägge sidor. Väl inne hittade vi våra Tyska vänner från Muros, Lasse och Tim, som uppenbarligen hade seglat sanbbare med sin också nästan 40 år gamla Jeanneu 27, Kati. Vi svalde förlusten och siktade in mellan den lilla piren och kajen för att lägga oss bredvid Kati. Det gick käpprätt åt helvete eftersom strömmen därinne visade sig vara mycket starkare och fick tag i vår akter då vi svängde in och smällde in oss i den spetsiga (!) aluminiumkortändan av piren. Där fastnade vi och fick lägga i full back för att komma tillbaka ut medan vi smärtsamt såg hur piren gjorde fula repor i vår gelcoat. Det var bara att lägga svansen mellan benen och styra tillbaka mot Douro Marina medan turisterna på kajen stod och smattrade med kamerorna.

Douro Marina öppnades i år och var riktigt fin. När Lasse och Tim kom ett par timmar senare och visade att dom också hade kraschat in i piren på väg ut kändes det lite bättre. På kvällen blev det familjemiddag på Kati, Lasses föräldrar var på besök och vi körde klassisk Odessa-knytis, vi stod för fisken (huggtandstonfisken) och dom resten.

Det har blivit lite sightseeing och en lördagsutgång. Började med att äta middag på ett genuint portugisiskt hak. Här fick vi känna på den bryskhet invånarna i Porto är kända för från de äldre herrarna i serveringspersonalen då vi ville byta bord vilket var näst intill omöjligt. Vi provade iaf den portugisiska nationalrätten balachau som är torkad, saltad torsk. Serverades hårt grillad (efter blötläggning) med kokt potatis, rå lök och oliver. Mycket genuint men inte jättegott. Efteråt mötte vi upp Lasse och Tim och gick runt bland dom hippa loungebarerna i kvarteren runt gatan Rua da Galeria de Paris. Efter att tag blev vi sugna på ett ställe med lite mer drag men det var inte helt lätt att hitta. Efter några mindre lyckade barfynd och en vansinnesfärd i taxi kom vi íaf till en schysst klubb med reggae på övervåningen.

Som alltid har vi en lång lista med saker som ska åtgärdas på båten. Det viktigaste just nu var att få tag i en ny genua eftersom vi insett att vår nu helt gett upp. Vi hörde oss för på hamnkontoret och det visade sig att Portos enda segelmakare var på besök i hamnen. Vi visade upp vår genua och han förkunnade dödsdomen, UV-strålningen har ätit upp den i akterliket eftersom den delen alltid är exponerad, även när seglet är upprullat. Man måste tydligen ha ett skydd i UV-resistent akryl över akterliket eller en genuastrumpa som man drar på i hamnen. Riktigt surt men vi hittade nog iaf rätt ställe, segelmakaren verkar mycket duktig och priset på 876 euro kan man inte klaga på. Vi har bestämt oss för att vänta in det nya seglet är här för att kunna se att allt är OK, den ska vara levererad på fredag och då fortsätter vi söderut.

.