Närgångna delfiner
Gneta oss mot Lissabon sa vi att vi skulle och gnetande blev det, i alla fall till en början. Vi gav oss av från Porto i gryningen den 20:e och hade en skön morgon med lätt bris från sidan och kunde testa den nya genuan som fungerade perfekt. Senare på dagen gick det utför, det var som att vara tillbaka på en sämre sträcka av engelska kanalen. Vinden tilltog och blev sydlig, vågorna blev högre, kortare och oregelbundna och regn i ansiktet. På natten, mitt i allt det härliga, stannar också motorn. Visade sig vara luft i systemet som troligen kommit in då båten rullat kraftigt i vågorna hela natten. Efter bränslepåfyllning och luftning startade den snällt igen. Enda ljuspunkten var två skipjack tuna (som vi tror det är) som fångades i gryningen. Det var tacksamt att gå i land i Peniche efter 30 timmar och upptäcka att det var en riktigt skön surfarstad. Ingen speciellt vacker stad men bra stämning och billig öl. Staden hade två dagar innan vi kom haft världsmästerskapen i surfning.
Efter att ha vilat upp oss ett par dagar bestämde vi oss för att ge oss av mot Lissabon även fast det var sydliga vindar som framåt natten skulle gå upp till 10m/s och vågorna skulle ligga på 3-4 meter. Hamnkaptenen och en hamngubbe vi pratade med blev förvånade när vi sa att vi skulle ut och särskilt när vi sa att vi skulle söderut. Cabo da Roca, udden innan man viker av österut mot Lissabon, var det farligaste området i Portugal och där var vinden oberäknelig. Bara 55 sjömil tyckte vi och det kan vi väl gneta oss igenom det med. Med kryss i motvind räknade vi att det skulle ta 20 timmar. Vi gav oss därför av på eftermiddagen för att kunna komma fram under de ljusa timmarna dagen efter. Väl ute var det hur lugnt som helst! Lugn sjö och bara en lätt bris. Vi tuffade på med motorn och lagade mat och fick se det häftigaste delfinstimmet hittills, minst 20 stycken precis framför båten! Dom hoppade och landade på ryggen, simmade ryggsim och stylade för fullt.
Men…vid ett på natten närmar vi oss udden Cabo da Roca och ser plötsligt hur det blixtrar längre ut. Vi hade redan tagit in ett rev på storen eftersom vi hade trott på hårdare vind så vi kände oss ändå lugna. Det visade sig vara fel. Inom en timme steg vinden till kulingstyrka och även fast vi revade hela genuan krängde båten i en osund vinkel. När vi nästan kommit ner till krönet av udden ökade vinden så att vi kände att det fanns risk att tappa kontroll över båten. Vi beslöt oss därför för att falla av och styra tillbaka in bakom klipporna vid udden för att i lugnare vatten kanske kunna sätta ett till rev. Efter en hel del möda och besvär fick vi ner storen och kunde sätta rev nummer två. Vi gick ytterligare lite närmre land i hopp om svagare vind och satte kurs söderut igen för att pressa oss förbi udden. Tillbaka norrut fanns inga alternativhamnar och tillbaka till Peniche ville vi inte! Det var fortfarande tufft att segla i vågorna som började torna upp sig men båten var mer i balans med två rev och en liten flik genua. Med hjälp av motorn gick vi iaf framåt i ca tre knop. Jag hade ännu inte sovit så vid fyra på morgonen då det hade lugnat sig lite gick jag ner för att vila. Märker när jag tar av mig stövlarna att det är blött på golvet, inte bra! Kölsvinet var översvämmat, vi tog in vatten någonstans ifrån. Öppnar luckan till motorn och ser hur det forsar vatten från pumpen. Vi stänger av motorn, vilket stoppar flödet, och drar igång länspumpen som börjar pumpa ut det bruna vattnet som innehåller en hel del olja och diesel. Under tiden körde vi vidare med utombordaren men när vi rundade Cabo da Roca ökar vinden och vågorna igen och propellern torrkörs hela tiden. Inget val annat än att gå för inombordaren ändå med länspumpen igång och hålla kolla på temperaturen så att den kyler ok. Visar sig gå bra och efter udden kunde vi äntligen vika av österut mot Lissabon och segla i sidvinden utan motor. Vi surfade längsmed vågorna och flög uppför Rio Tejos inlopp i 6-10 knop med våra dubbla rev och bara lite genua! Vi satt i regnet och drömde om att få komma i hamn, kura in oss, glo en film och brassa ångbastu med Lazern. Men såklart, när vi når Doca de Alcântara klarnar himlen upp, vinden dör och solen kommer fram! Vi klagade inte utan böt offshorestället mot shorts och tog en välförtjänt öl i solen istället.
Vilken berättelse! Jag märkte att jag nästan höll andan när jag läste om eskapaderna. Jag blir fortsatt imponerad av era kunskaper. Härligt att ni kan så mycket om båten och dess delar.
Spontant tänkte jag att myterna brukar beskriva delfinerna som beskyddande. Låter som att de höll sig nära er av någon anledning! Ett gott tecken!
Önskar er gynsam vind!
Stor kram mamma Karin
Tack Karin, det var verkligen en spännande sträcka! Tror du har rätt om delfinerna, man känner sig alltid lugn när dom är med.
/Lukas
Håller med föregående talare – man håller andan, läser vidare och pustar ut när ni når hamn. Imponerade av er gusto och fokus mitt i alla stories. Här har första snön fallit men för oss väntar solen. Reser imorgon till Botswana vilket ska bli mycket spännande. Siktar på att dansa en afrikansk segla-vega-bra-dans under stjärnhimlen till er ära. Tänk vilka spännande liv vi lever. KRAM
Hoppas ni har det gott i Botswana och att Rickard får se många konstiga fåglar! Segla-vega dans låter bra, med Ludwikas bön borde vi vara heltäckta!
Vilken rysare!
Detta att i kuling och mörker upptäcka att ni tar in vatten – en mardröm…. Sen att ni så snabbt (och kallt?) hittade orsaken och kunde åtgärda. Jag är imponerad (och stolt). Snyggt också att balansera läckande kylpump med länspump. På tal om snygg så håller jag med, genuan är skitsnygg, jag blir berörd av bilderna. Dessutom är ni själva snygga i dessa maritima helskägg.
Njut av Lissabon! det har ni förtjänat.
Olek/pappa
Vilken historia! Även fast det låter lite läskigt vill jag också ge mig ut på äventyr!! Skönt att allt gick vägen iaf, hoppas att ölen var av bättre kvalitet
Hejsan grabbar!
Er svenska flagga fångade min uppmärksamhet i Lissabon idag. Tack för den trevliga pratstunden och nu följer jag er via hemsidan. Mina egna drömmar om långsegling får antagligen vänta fler år innan de ev förverkligas men tills dess får jag väl fortsätta utrusta båten, http://www.qixi.se, och träna litet mer med våra stormsegel, släpgenerator, drivankare mm som ligger startberedda. Tar flyget hem till Göteborg imorgon bitti så jag hoppas jag kan slita mig från er blog snart så jag får några timmars sömn. Ha det bra och hoppas ni fick ljuddämparen på plats som ni mekade med då vi träffades.
/Jonas Dyberg
Hej Jonas! Tack själv för det trevliga besöket! Vi har ju som sagt inte stött på några svenskar så här långt så det var kul. Det är ju en superfin båt som du har uppe i götet, så det är bara att sätta igång med förberedelserna så ses vi kanske ute på haven senare!
Må väl!
/Lukas och Christopher
Ja det tog tid för mig att faktiskt ta till mig alla detaljer kring den farofyllda färden mot
Lissabon. Hoppas ni framöver inte ger er iväg på gnetiga seglatser utan endast
smoooth sailing!
som om ni kunde välja…..
Hursomhelst, vi är många som följer er och håller alla tummar och tår, kul att tänka er i Lissabon! kram mamma Nina
Jag följer er och ert fantastiska äventyr, väldigt spännande med motorn som levererar vatten i båten. Tittar ut över Lärkesholmssjön och tycker att det ser kulet och kallt ut och tänker på er.
Varma hälsningar Staffan
Kul att du tittar in här på sidan, Staffan! Vattenläckan fixad…det var pumpen som var slut, men spännande var det allt.
Det är kalla och råa nätter ute på Atlanten också precis som Lärkesholm, men dagarna bjuder på sommar fortfarande.
Ha det så gott!
Hälsn. Christopher
Schysst att Crille lånar ut gamla tischer till dig Lukas! Stattena, det kan inte ha varit igår
Grymt kul att ni klarade er så pass bra ändå, livet börjar utanför ens comfort zone som det sägs, så av allt att döma lever ni livet som få!
Det är den officiella crew-tröjan för Odessa, vi har en hel laguppsättning
Blir så grymt imponerad av er grabbar! Ni klarar ju fan allt! Ta hand om er och njut av välförtjänta öl och värme.
Tjena grabbar!
Härligt att höra att ni har det gött på varmare breddgrader, trotts kämpiga missöden emellanåt. 1:a november, början på årets tråkigaste månad, men som tur är ska vi till Istanbul i några dagar och njuta av sol och värme! Håller med om att den portugisiska maten inte är den bästa så fortsätt dra upp fisk istället.
Ta hand om er!
Kram från David & Johanna
Hej Christoffer och Lukas
Man känner fortfarande igen er, trots skäggen. Mycket stark och spännande berättelse och jag kan tänka mig att det var ännu mer dramitiskt i verkligheten! Och känlsan när det mojnar och solvärmen kommer!
Fantistisk resa – börjar “ångra” att jag inte har gjorde något liknande resa själv.
I Stockholm är det oftast heltrist väder så här års – och speciellt i år, så en resa söderut vore inte fel!
Ha det så bra och god segling.
Hälsningar
Ulf
Tack för alla era kommentarer och uppmuntringar! Man blir överväldigad. /L&C i lyxig resorthamn i Lagos
Hej Lukas och Christopher,
Visst, jag fortfarande följer er med mina tankar och böner.
Vill inte skräma er, men när jag hörde om den orkanen Sandy, då fördubblade jag mina böner för er
Hoppas, Lukas, att även Babcia direkt ber Gud för er, där i himmelen.
Glöm inte själva att be, den hjälper och stärker vår TRO!!!
kram
SL
Grymt kämpat Lukas, lycka till med fortsättningen!