Utanför Fécamp

Som den troligtvis heter på franska, har visat sig vara knepigare att ta sig genom än vi trott. Vi började med att avvika från den ursprungliga planen att gå på den engelska sidan eftersom vi hört och googlat oss fram till att hamnarna är nästan dubbelt så dyra där som i Frankrike. Vi kände också att det var principiellt fel att segla norrut så vi bestämde oss för att fortsätta frammåt på den franska sidan.

Fram till Cherbourg gick allt hyffsat men när vi skulle ta oss till Guernsey stötte vi på problem. Som vanligt var vinden västlig, dvs rakt emot oss och här är också vågorna rejält högre än tidigare och hopplöst oregelbundna. Så när vi fick tre knops motström och knappt kom framåt gav vi upp efter några timmar och föll tillbaka till Dielette. Vi hann in precis innan tidvattnet blivit för lågt och det visade sig vara en helt OK hamn. På kvällen blev vi bjudna till S/Y Ragtime, en stor CSY som pensionerade kaptenen Martin från Alderney hade bott på dom senaste sju åren. Han och hans kompis som var crew ombord hade seglat världen runt dom senaste trettio åren och hade ett otroligt skönt sätt att se på livet. Dom försäkrade oss om man fick problem nånstans nere i Karibien fanns alltid seglare i närheten som gärna hjälpte till, allt man behöver göra är att le! Visdomsord som vi tar med oss.

Från Dielette satte vi kurs mot Aber Wrach 120 sjömil bort (nej, vi lärde oss tydligen inget från dagen innan). Sträckan gick mellan Guernsey och Jersey och var allt annat än trevlig. Startade 05:00 för att få medström och möttes av 10 m/s motvind och vågor som tornade upp sig mot hamninloppet. Väl ute kom vågorna från alla håll samtidigt, var mellan 1 och 4 meter och vi och båten blev rejält nedsaltade. Vi beslöt oss för att gå in i Lezardieux istället, som låg 65 sjömil från Dilette. Hamnen låg fem sjömil uppåt i en flod och vi fick hålla bra koll på Gps:en när vi seglade in 23:00 och lysa med ficklampa för att inte krocka med andra båtar som låg ankrade längsmed sidorna. Dagen efter utforskade vi den lilla byn med stenhus och besökte slaktaren, bagaren och vinhandlaren och tog igen oss.

Dagen efter tänkte vi fortsätta till Aber Wrach. Men igen var vågorna, vinden och strömmarna emot oss och vi började faktiskt känns oss rätt lessna på det hela. Genuan revs upp för femte gången och vi fick segla siste biten med stormfock.
Vi tänkte på Martin från Alderneys devis att man aldrig ska stressa under en långfärdssegling och beslöt oss för att gå in i den enda hamn som låg inom rimligt avstånd, en hamn som inte hade bryggor utan bara bojar. På väg in fick vi sällskap av en grupp delfiner, dom simmade runt och under båten i flera minuter, otroligt häftigt!

Till slut kom vi fram till Aber Wrach som har något helt unikt i Frankrike, gratis wifi! Det är också fantastiskt vackert här, hamnen ligger drygt en sjömil in i en liten flod och det är grönt och lantligt med små stenhus längsmed floden. I byn finns segel- och surfskola och ett par barer med festglada bybor som inte går hem förrän det stängs vid 06:00 och då insisterar på efterfest i marin miljö. Klockan är nu 16:00, hamnkaptenen har varit förbi ett par gånger och sett misstänksamt på oss eftersom vi tidigare försäkrat att vi skulle åka 06:00. Det börjar bli dags att kasta loss mot Le Conquet.

Au revoir!