Mardi gras i Port of Spain, Trinidad

Charlotteville i Tobago var precis så bra som vi hade drömt om under korsningen. Det var skönt att bara slappa och ta det lugnt en vecka efter korsningen på denna enormt avslappnade plats. Dagarna spenderades på morgonbad, strandhäng, crab and dumplings från backyard kitchen, djungelturer och häng med andra seglare som hittat dit. Låter bilderna tala.

Vi hade svårt att lämna men nyfikenheten för karnevalen som skulle gå av stapeln 11-12:e vann till slut. Vi bestämde oss för att att segla till Trinidad som är störst på karneval efter Rio. Karnevalen pågår måndag och tisdag och vi var ute i sista sekunden när vi lämnade på eftermiddagen söndag den 10:e februari. Vi nattseglade för att komma fram i dagsljus och länsade undan i god fart under natten. I gryningen nådde vi kanalen mellan ön Monos och västra punkten av Trinidads fastland. Där hamnade vi i lä och gick för motor den sista korta biten in i Chagueramas Bay. Det var sick-sackning mellan dom mängder av båtar som ligger för ankar i bukten för att komma in till marinorna längst in. Efter att ha klarerat in hade vi tur och fann en bryggplats på Coral Cove (nästan allt är fullt under karnevalen). Dom hade till och med en liten pool så vi var riktigt nöjda. Framåt kvällen var vi taggade att åka in och festa och ta del av all galenskap som hör en karneval till, bacchanal som det kallas här. Gick upp på vägen och stoppade en route taxi mot huvudstaden Port of Spain. Vi blev avsläppta på Arapita Avenue. Började ana oråd där nånstans, det var alldeles för lugnt och inte alls galet. Visade sig att det värsta festandet redan hade skett natten mot måndag innan J’ouvert startade karnevalen 05:00 på måndagsmorgonen. Nu var alla bara trötta och såg märkliga ut i sina karnevalkostymer där dom satt längs gatan och åt fried chicken. Det var bara att återvända och, nu när vi visste bättre, ta oss in redan kl 10 nästa morgon.

Mardi gras är den största dagen för karnevalen och det är då alla karnevalbanden paraderar genom gatorna. Vissa “mas bands” har flera tusen deltagare. Förutom lastbilar fullastade med högtalare (som enbart spelar soca) har dom lastbilar med fullt bemannade barer såväl som toalettbilar. Allt ingår för deltagarna men en kostym och plats i bandet kostar 3-4000 kr, många sparar hela året för att vara med. Banden fyllde hela stan och överallt dånade socamusik, Super Blue vann årets march of the bands med sin Fantastic Friday som spelades 511 gånger (allt mäts och analyseras i mikrodetalj av media nu efteråt). Kan säga att den satt rätt bra i huvudet efteråt. Klart underskattad var iaf Differentology med Bunji Garlin.

Öl, sprit och mat fanns överallt längsmed gatorna och vi gled runt i solen hela dagen och förundrades av en stad som fullständigt förvandlats till en stor fest. Framåt fem-sex på kvällen avslutades det och vi var tillbaka på Arapita Avenue där banden blandades med varann på gatan och vi “åskådare” kunde hoppa in och vara med, äntligen hade säkerhetsvakterna med sina rep längs banden försvunnit. Det var en skön stämning hela dagen och bara glada miner.

Efter karnevalen har vi jobbat på båten här i Chagueramas. Under andra världskriget var detta en amerikansk militärbas, nu är det ett båtmekka för de som måste göra jobb på sin båt. Med andra ord är det fullpackat av strandsatta seglare som inte vill annat än att komma härifrån. Det finns i runda slängar sju marinor och många har lyft och gott om plats på land där det står hundratals båtar. Båtbutikerna är utmärkta och man får tag på allt man behöver. Vi har som tur är mest småsaker att åtgärda, borra loss en fastrostad bult i rorkulten (rostade sönder efter korsningen och gick av då jag försökte åtgärda i Charlotteville, fick surra fast rorkulten för seglatsen till Trinidad. Höll som tur var.), laga sprayhood, fästa det nedrasade spinnakerbomsupphalet i masten, byta packningar i toaletten (bytte en, sen började nästa läcka, sen läckte det ur en tidigare oupptäckt spricka i pumphuset, jippie), rengöra vattentank och byta filter samt köpa mer travare och annat som gått åt. Small boat, small problems, skönt att kunna göra det mesta själv. Träffade idag en norrman som har båt på samma brygga som oss, han kom hit för att laga en mindre reparation innan han skulle segla sin nyinköpta 50+ fots båt tillbaka till Europa, det var 2,5 år sedan. Han förklarade idag att han var utbränd och skulle åka bort ett tag.

Efter endast en veckas fixande behövde vi också andas lite och gick för motor två sjömil till ön Gaspar Grande där Kay, som lagade vår sprayhood, bor med sin man Colin. Vi ankrade i den lilla bukten utanför deras hus. Inte lika exotisk natur som Tobago, på denna sida ön är det torrare och kargare, men en avskild och lugn plats. Klippor runt om och grönfärgat vatten, jag tyckte det liknade Ekensberg (OK, förutom sköldpaddorna som simmade runt båten). Från Kays hus uppe på klipporna var utsikten dock fantastisk och vi spenderade en väldigt trevlig kväll där med drinkar, middag och biljard. Innan vi åkte tillbaka plockade Kay ett dussin grapefrukter från den tropiska trädgården och gav oss, väntar som frukost imorgon!

Igår mönstrade Lars av båten och fortsätter på egen hand till St Martin i jakt på arbete på en mega yacht. Vi gör oss redo att om några timmar segla Odessa till Grenada. 80 sjömil som vi avverkar på natten med fullmånen som sällskap och siktar på att nå Prickly Bay på morgonen den 28:e.