Vi luftar kakaobönor med fötterna

Vi blev klara med båtmecket i Chagueramas en timme innan solnedgång den 27:e och stävade ut från Coral Cove marina med Prickly Bay i Grenada som mål. Vi hade tidvattenströmmen med oss ut genom kanalen norrut och gjorde god fart. I utloppet, som kallas Dragons mouth, mötte vind och vågor från norr och sjön tornade upp sig något. Mycket turbulens i vattnet, strömt och solnedgång…fiskeradaren gav fullt utslag. Mitt bland vågorna ven det mycket riktigt till i ena spöet och bara 30 minuter in på överfarten mot Grenada hade vi landat en 6 kilos, mycket stark, fisk som vi inte än vet vad vi ska kalla den. Nån sorts “dolphin fish” är närmsta vi kommit när vi frågat. Den hade ett mörkrött kött och massiva revben som var svåra att få ur. Blev en bra fishcurry längre ut där sjön lugnade sig. Några bitar saltade jag in och torkade sedan i strimlor. Blev riktigt gott tycker jag (har inte förmått Andrej att prova än). Sjön var ojämn och växlade mellan nästan spegel och krabba, enstaka större vågor, som sköljde in i sittbrunnen. Vinden låg på från nordost och det var precis att vi kunde hålla upp tillräckligt för att gå direkt mot Prickly Bay. Det var på det stora hela en odramatisk överfart i starkt ljus från fullmånen som till största del kunde skötas av autopiloten.

Vid middagstid dagen efter nådde vi Prickly Bay, hittade en plats bland det femtiotal båtarna som låg i bukten, klarerade in och åt svärdfisk fish & chips. Vår vistelse i Prickly Bay började på bästa sätt då Sofie och Jakob svängde upp med sin dinge. Dom berättade att dom seglat över från Stockholm på deras stålbåt Aurora tillsammans med Daniel och undrade om vi ville hänga med på guidad tur runt ön dagen efter. Det ville vi såklart, inte varje dag man träffar jämnåriga seglare!

Följande morgon blev vi hämtade av guiden Mike vars minibuss hade namnet “Hardly Working”. Han själv var i alla fall full av energi och hade satt ihop en tur där vi skulle hinna se typ hela ön på en dag. De inplanerade stoppen var: muskotnötsfabrik, romdestilleri, chokladfabrik, kratersjö och vattenfall. Grenada står för 40% av världens muskotproduktion och fabriken var riktigt stor. Frågan är hur mycket muskot man egentligen behöver. Med choklad och rom är det annorlunda och det var två kul besök. Romdestilleriet körde traditionell tillverkning i uråldriga maskiner och med egenodlat rörsocker. Den slutgiltiga, 75% starka produkten smakade genuin. The Grenada Chocolate Co. fick sin kakao från vackra Belmont estate som bjöd på proffsiga guider, bufférestaurang och chokladbutik. Vi fick veta allt om chokladtillverkning och provsmaka bönorna hela vägen från vitt slem-stadiet då dom är råa till färdig torkade och processade. Besöket på restaurangen drog ut på tiden så Mike fick race:a oss runt resten av ön där vi var nere vid en kratersjö som var “bottomless” och vi badade i ett turistuppstyrt vattenfall som som tur var hade stängt för dagen så vi fick vara själva. Mike berättade om varenda område vi åkte igenom, vilka frukter som växte var (han stannade flera gånger och plockade smakprov) och berättade om historia och kultur. Jag fick bland annat lära mig att landet heter [grenejda], inte [grenaada]. Det verkar aldrig sjunka in. Andrej nämnde att han var sugen på en steel pan trumma. Mike spelar själv steelpan och hos hans kompis köpte Andrej vår nya skeppssteelpan. Efter turen åt vi middag på Aurora och gjorde en rejäl avsmakning av deras bastanta spritförråd. Klar extrapoäng för båtens whiskyfyllda mast med kran vid salongsbordet!

Auroras integrerade whiskykran

På söndagen seglade vi den två sjömil långa streckan österut till Hog Island. Den korta sträckan i hård kryss påminde om seglingen uppe i Europa, det var ett tag sen nu som Odessa gick mot vinden. Vi gled in mellan korallreven och ankrade längst in i lagunen bland det trettiotal andra båtar som låg där. Aurora la sig bredvid och vi fick skjuts med deras motordrivna dinge in till stranden. Där ligger Rogers Ramshackle Bar som har grill på söndagar med live reggae på den lilla rangliga scenen. Bra stämning, mat, musik och en skön mix på locals och yachtties, ett riktigt coolt ställe. På hemvägen fick vi äran att bjuda Auroras besättning på avskedsdrink, de skulle vidare mot Carriacou morgonen efter. De berömde Vegans rymliga sittbrunn och vår mysiga fotogenlampa men ställde sig tveksamma till atlantkorsningskomforten. Det var tråkigt att behöva ta farväl av Aurora så snart men dom har datum att passa och behöver ta sig norrut snabbare än oss. Vi kommer följa dom på deras blogg där även vi nu figurerar segla.nu.

Det är lite av en omställning nu efter atlantkorsningen att inte längre vara en båt som är på väg mot ett mål långt i fjärran utan att faktiskt vara “framme”. Här är det soligt, vinden är konstant och man kan göra trevliga små dagsseglingar mellan öarna. Väl framme handlar det om att hitta finaste stranden och bästa rom punchen. Tough life in the tropics som min far brukar uttrycka det. I båtarna omkring oss i ankringsplatserna bor seniorer som spenderar vintern här nere och lägger upp båten på land under den stormiga sommaren. Kanske seglar man ett par hundra sjömil per säsong. Varje morgon 07:30 sänder Grenada Cruising Net ut på VHF kanal 66. Där får man veta när dominoturneringen startar, att det är två pizzor för en på De Big Fish och båtar som anländer kan skicka ut hälsningar i stil med “This is Free Spirit, got back from the UK yesterday and look forward to meeting all our old drinking buddies who occasionaly do a bit of sailing”. Lite överdriver jag, man får väder och en hel del intressant information också. Dom allra flesta av seniorerna är sköna och det är alltid en avslappnad välkomnande stämning vid happy hour kl 17 (som är religion här). Och alla är inte dominospelande seniorer heller, det finns alla typer av människor här, men det är en ny kultur som träder fram. Vi får se hur det utvecklar sig längre norrut.
Imorgon har vi östlig vind och lugn sjö så vi passar på att ta oss till Carriacou innan stora nordliga vågor kommer in under helgen (efter tips från Granada Cruising Net). Ser fram emot en härlig dagssegling de 40 sjömilen till Grenadas systerö och hoppas att nått stort fastnar på kroken. Tough life in the tropics.