1 Jun

Djungelön Dominica

Dominicagänget, i varm källa vid Trafalgar falls

Dominicagänget, i varm källa vid Trafalgar falls

Vi hade höga förväntningar på Dominica och ön gjorde oss inte besvikna. Som den yngsta av dom Karibiska öarna har den höga, klippiga berg och största delen av ön består av vild djungel och regnskog. Det är också den minst exploaterade av de stora öarna och även fast det satsats på ekoturism är det fortfarande till stora delar orört. Siktet var inställt på mycket hiking och vi spenderade en vecka i Roseau i söder och en i Portmouth i norr för att lätt ta oss till alla platser. Så värst lätt var det ändå inte, om man inte vill betala 700 kr per dag för guide med bil, men vi lyckades ta oss runt för det mesta med buss och locals som fick köra lite taxi. Vi har hikat längs floder, genom mark med kokande vatten och genom tät djungel med mogna (äntligen!) mangos, bananer, grapefrukt och kokosnötter.

Seglingen över från St:Pierre i Martinique gick fort, måste varit stark nordlig ström som tillsammans med 15-20 knops halvvind fick Odessa att flyga fram i åtta knop i tre timmar. Ändå kom vi fram sist i vår lilla regatta, Tass brände förbi i vanlig ordning och vegakompisarna på Mare Liberum hann vi aldrig ikapp, skyller på att dom var alldeles för morgonpigga.

Första stora hiken gick till Victoria Falls. För att nå vattenfallet fick vi ta oss uppför floden vilket var rätt knepigt, vattnet var högt och ibland svårvadat. En del klättring längs hala klippblock var det också men efter ett par timmar vi kom fram och det var ett mäktigt vattenfall. Under fallet var det som att stå i en regnstorm och det blev ett snabbt bad innan vi återvände. Tillbaka vid början av leden hälsade vi på rastafarin Moses. Han är en äkta rastafari, äter bara vegetarisk kost och odlar det mesta själv. Han har skrivit en bok om sin livssyn och ger föreläsningar för barn i skolor. Han har också en liten restaurangliknande verksamhet där han serverade oss ital soup ([ajtal] = grönsaker på rasta) efter hiken. Tillsammans med egen passionsfruktjuice och egenkryddad rom efter maten var det fantastiskt. Vi satt kvar länge och talade med Moses som tyckte vi skulle komma tillbaka och bo i hans gästbungalow vid floden där vi kunde koppla av och komma närmare naturen, något han tyckte var väldigt viktigt. Det var gratis att bo och stanna i ett par månader, gästvänligt!

Moses i grön tröja omgiven av sitt posse

Moses i grön tröja omgiven av sitt posse

Boiling Lake hiken är enligt turistinformationen den tuffaste av hikerna. Det var inte svårt att ta sig fram men mycket uppåt var det. Hiken börjar genom djungel och fuktig regnskog. Sista biten innan sjön går genom Desolation Valley som är en torr, stenig dal där marken på vissa ställen är så het att vattnet som rinner genom börjar stormkoka. Luften luktar starkt av svavel och het vattenånga ligger tät vid vattnet. Helt overklig plats. Ännu galnare blir det när man kommer fram till sjön som verkligen kokade! Som en gigantisk kastrull pastavatten. Vi tog oss som enda hikare för dagen nedför sista biten som var en vertikal bergsvägg för att komma ner till den steniga stranden. Vi började vänja oss vid all svavellukt och åt lunch vid stranden. Försök gjordes att koka ägg men dom blev bara svarta eftersom det var för svalt inne vid stranden, hårdkokta blev dom tillbaka i Desolation Valley. På hemvägen tog vi ett långt stopp vid den varma bäcken under Desolation Valley. Där blandas det kokande vattnet med en kall bäck och skapar en riktigt varm bäck som till och med har perfekta badkar att sitta i. Tog oss två timmar att nå sjön men fyra tillbaka på grund av allt badande och äggkokande.

Vid Boiling Lake

Vid Boiling Lake

Sista stora hiken var att bestiga Mont Diablotin, Dominicas högsta topp på 4800 fot. Det visade sig bli en utan tvekan tuffaste hiken. Började riktigt gött, vi gick längsmed en vacker grus/lerväg och plockade dom godaste, saftigaste grapefrukterna jag nånsin smakat, söta apelsiner och drack kokosvatten. Efter ett par timmar kom vi fram till en skylt som pekade ut vägen upp till toppen. Den varnade att man inte skulle gå själv och absolut inte efter 10:30. Klockan var 12:30 men vi tyckte att vi vid det här laget var så fenomenala hikare att det inte var nått att bry sig om. Vägen upp var tuff, superlerig pga allt regn och riktigt brant. En bit upp började träden växa horisontalt och långa sträckor gick det inte att komma åt marken längre, vi klättrade ovanför marken genom grenarna. Det var som att klättra uppför ett klätterträd som aldrig tog slut, hur kul som helst. Väl uppe på toppen tittade vi upp genom grenverket men såg inte mycket, molnen låg täta. Det blåste kallt och vi var genomblöta av regn och skorna var totalt nersölade av lera. Snabb lunch och kaffe sen snabbt nedåt. Men tillbaka på grusvägen gick det inte riktigt som tänkt. Vi tog fel väg efter att kommit ner och hamnade på en vandringsled som visserligen skulle ta oss hem men som, enligt en skylt, tog 7 timmar. Klockan var då 17:00, två timmar kvar innan det blir beckmörkt. Jag var riktigt osugen på att spendera natten vilse i regnskogen, i regnet ståendes i gyttja och började fundera på att gå tillbaka dit vi visste att det fanns en asfaltsväg. Andrej och Calle var betydligt mer optimistiska till att det var rätt väg att ta och vi började springa. Vid 18:30 når vi ett bananplantage där en palm har brutits och en stor klase mogna bananer ligger på marken. Vi proppade i oss fem bananer var i bästa överlevaranda. Två minuter senare kommer vi ut ur plantaget och träffar plantageägaren som pekar ut motorvägen med bussar 10 minuter bort, räddade! Hann hem i tid till Bellas middag och hade trots bananfrossan hunger så det räckte.

Kakao, omväxling efter all grapefrukt (som Calle och Andrej lassar ryggsäckarna med)

Kakao, omväxling efter all grapefrukt (som Calle och Andrej lassar ryggsäckarna med)

Dominica är verkligen en unik ö och naturen är oslagbar. Folk är i regel väldigt trevliga och öppna även om det i dom större städerna finns en hel del mindre framgångsrika invånare som tycker att vi som turister är skyldiga att ge dom pengar till öl (ingen alkis låtsas att dom behöver pengar till mat här, funkar liksom inte när det ligger mangos i drivor längs vägarna). Frukt och grönsaker på marknaden är superbilligt, ett dussin stora passionsfrukter kostar fem kronor, mango en krona styck för dom riktigt fina. Gatmaten är kul, till frukost kan man t ex få en grillad plantine fylld med saltfisk eller bake (friterat bröd) med rökt sill och chili. Känns som att det kommer exploateras mycket närmsta åren och det känns kul att ha sett det som det är nu.

Idag är vi tillbaka i EU, närmare bestämt Point a Pitre på Guadeloupe, Frankrike. En stor fin ö med storstaden Point a Pitre, komplett med miljonprojekt, snygg graffiti och allmänt västerländsk standard. Marina Bas du Fort där vi ligger är riktigt trevlig och vi har storstädat Odessa och till och med polerat gelcoat nu innan hon snart ska lämnas till försäljning i Martinique. Sista projektet var att plasta fast en float switch till kölsvinspumpen, något som varit på att-göra-listan sen starten förra sommaren. Andrej flyger snart hem till verkligheten och pappa Olek möstrar på inför sista seglatsen med Odessa som ska ta oss tillbaka till Le Marin i Martinique. Calle och Bella är i skrivande stund halvvägs till Brittiska jungfruöarna, dit jag ska flyga så snart Odessa är omhändertagen på Martinique. Sen ger vi oss av mot Azorerna så fort som möjligt.

5 reaktion på “Djungelön Dominica

  1. Äventyret fortsätter ser jag. Häftigt med så exotisk natur. Låter som ni har det hyfsat bra. I Sverige har sommaren börjat lite smått. Över 20 grader är härligt.
    Hoppas det går bra att sälja båten och förbereda tillbaka resan. Peace!

  2. Tjena Lukas!
    Erik A tipsade hit mig i förra veckan och nu har jag i stort sett sträckläst alltihop. Superkul läsning och fantastiska bilder, vilket äventyr du gett dig ut på! Nu väntar vi på nästa inlägg, lycka till i fortsättningen

    • Tjena!

      Kul att du hittat bloggen och jag blir verkligen glad att höra att du orkat läsa hela klabbet. Det kommer mera!

  3. Allt verkar som vanligt helt otroligt… Extra avis på djungeläventyret!! Vi är på väg ned till Ven, familjen hälsar. Sverige ungefär som det brukar vara så här års – 50 regn, 50 sol. Ser fram emot hemkomst, kul att du verkar hinna till bröllopet!
    Massa kramar :)

Lämna ett svar till Lukas Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>