Bunkrade!

Odessa är nu bunkrad, stuvad och redo att kasta loss! 100 liter vatten samt juice, mjölk, lite öl, mycket torkade bönor, potatis (med jord på – håller längre), ägg, vitkål, äpplen, gröna bananer, lök, mängder av konserver (luncheon meat, mums), ungstorkad köttfärssås från syster, pasta mm kommer hålla oss vid liv. Tanken är att hålla koll på hur mycket vi äter nu under veckan till Kap Verde så ser vi hur mycket extra som behövs för den stora korsningen.

Vi har klurat ut vaktscheman och diskuterat hur vi ska lägga upp arbetet ombord. Vi kommer köra rullande 4-timmarsschema och dela upp lunch- och middagsmatlagningen emellan oss. Andrej har lagt pussel med schemat och vi är glada att ha en vecka till Kap Verde där vi kan testa och se hur det känns. Som kapten är jag mån om att saker som behöver fixas med båten blir gjorda och att alla har klart för sig vad som förväntas av dem. Min plan är att testa en teknik jag använder i jobbet, Scrum, som bl a innebär att man varje dag har ett snabbt möte där alla berättar vad de gjorde igår, vad de ska göra idag och om de behöver någon hjälp för att göra det. Allt som behöver göras skrivs upp på en lista och prioriteras och så betar man av den uppifrån. Tanken är också att vi då och då diskuterar vad vi gör bra, vad vi gör mindre bra och om vi kan hitta på sätt att bli bättre. Ska bli kul att se om det är ett vettigt upplägg även för atlantkorsningar.

Jag har backat från min tidigare motvilja mot yttre kommunikation på havet och har nu fått låna en sattelittelefon av en vän. Den är nu försedd med 75 min kontantkort (à 200 dollar). Den ska användas till att mottaga väderleksrapporter som far har lovat förse oss med (han kommer ändå hänga en del på passageweather.com). Känns också schysst att kunna ge ett livstecken då och då.

Exakt var vi ska lägga till på Kap Verde har varit under diskussion senaste dagarna. St Vincent är den enda ön med en riktig marina, Mindolo, och därifrån tänker vi utgå för överfarten till Karibien. Från början tänkte vi ankra runt lite bland öarna runt St Vincent för att se lite olika delar av Kap Verde men det visar sig efter studier av pilotböcker att man inte får göra så, man måste klarera in direkt på St Vincent eller på Sal som ligger rätt långt åt öster… Så vi kommer troligtvis nöja oss med att stanna på St Vincent som ändå ska vara en av de mer intressanta öarna. Mindolo har vatten, bränsle och möjlighet till bunkring så det känns naturligt att åka dit. Vi är också rätt sugna på att komma till Karibien inom en rimlig tid, det finns så otroligt många ställen att se där och säsongen tar ju slut mot slutet av maj då orkanerna börjar rulla in.

Var vi siktar på i Karibien är ännu inte helt bestämt. Barbados var tanken från början men Tobago känns också intressant och tar man Barbados först får man kämpa mot strömmen söderut… svårt att bestämma sig! Men det är säkert så att var man än hamnar där nere så blir det bra. Vi kommer kanske också ändra planen under färd om vindarna skulle vija åt ett annat håll än vad vi planerat.

Vädret för imorgon, den 29:e, säger att vi kommer ha rätt mycket vind dom första dagarna och att det efter nyår går ner något till kanske mer behaglig segling. Hoppas det stämmer och ser fram emot att komma ut på havet igen. Känns otroligt kul och väldigt spännande att äntligen vara på väg mot det stora äventyret!

Som en hyllning till min färd genom Europa kommer här en film som legat som utkast ett bra tag. Både skön och mindre skön segling samt första mötet med delfiner. Går att spela upp direkt i Chrome (som stöder HTML5 video i mp4 format). Om det inte fungerar i en annan webbläsare kan filmen laddas ned som fil med länken undertill, jag hinner tyvärr inte hålla på att konvertera video nu, har alldeles för roligt med att ominstallera navigationsprogram som krånglar såhär dagen innan avfärd.

Ladda ner filmen som fil (högerklicka här och välj spara).

Vandring till öde strand på La Gomera

Man kan knappast påstå att vi har stressat senaste tiden. Istället har vi haft det riktigt gott. Besök av mor och far, vänner med familj i kombination kanonväder har lett till en del semester med mycket god mat, utflykter och strandhäng. Men såklart minst lika mycket fixande med båten och förberedelser inför Atlanten. Det känns att vi har varit här länge nu och det ska bli skönt att komma ut på havet snart.

I Las Palmas fick vi till slut tag på alla dom viktiga sakerna vi behövde införskaffa, bl a autopilot Raymarine ST2000+, ankare Rocna 10 kg, nya skot och block till spinnakern, karta över Atlanten samt en rejäl bukring konserver på Carrefour Planet. Jag lät även sy upp ett solsegel som vi kommer ha för att få skugga i sittbrunnen. Efter en utdragen väntan i det ofattbart ineffektiva hamnkontoret i Las Palmas seglade den 13:e december vi till Puerto Rico med far Olek som gast ombord. I början dåligt med vind men fram på eftermiddagen kom landbrisen bakifrån och följde med oss runt ön hela vägen till hamn! Gjorde att vi kom fram tre timmar tidigare än beräknat och hade en härlig dag.

Puerto Rico är ett klassiskt charterturistmekka. Fin men fullproppad strand, mataffärer med tredubbla priser, halvkassa restauranger, etc. Hamnen är helt OK men saknar båtbutik och den känns inte som nån riktig seglarhman. Vi hade iaf skönt väder och jobbade en del på båten här, resten av tiden hängde vi hos Sorin och Fanny m familj som huserar i Anfi del Mar, den lite mer lyxiga varianten av Gran Canaria. Vit sand importerad från Karibien på stranden, pooler, bra restauranger och svensk TV uppe i deras lägenhet, vi njöt av semestern. Odessa låg uppankrad utanför Anfis strand några nätter och vi fick testa den lilla dingen för första gången. Det gick att ro in till land med oss alla tre men det var på gränsen!

Från Puerto Rico seglade vi den 20:e december mot vårt sista stopp på Kanarieöarna, San Sebastian på La Gomera. Jag hade hört mycket gott om den hamnen, att den ligger vackert och att det är en hamn där många seglare som ska göra överfarten samlas. Dit var det 75 sjömil så vi gav oss iväg på eftermiddagen för att komma fram i ljuset dagen efter. Andrej valde att ta nattpasset mellan 2 och 6 för att känna på hur det är att bli uppväckt och utsläpad i en sittbrunn mitt i natten. Det var bra med vind snett frammifrån vilket gjorde att båten krängde en del så det blev inte mycket sömn innan heller. Trots det inga problem och det var skönt att se nattpassen fungera som dom ska. Väl framme förstod vi vad folk menade med San Sebastian. Hamnen ligger vackert mellan bergstoppar, vattnet är klart och fullt med fisk (bl a , papegojfiskar, sea breams och barrakudor!), trevlig och proffsig personal i marinan och själva staden är skönt oturistig och väldigt fin. Vi hade en tanke att försöka bli klara med sista packningen och småfix på två dagar och försöka hinna med nyår på Kap Verde men dessa planer övergavs fort. Vi kände att vi ville kolla in La Gomera och fira jul ordentligt. Vi har också fått klart sista delarna av båtfixet, bl a har Andrej byggt en stol att fästa på ryggstödet i sittbrunnen för att kunna sitta högt när man styr, Lars har satt upp nät i taket i salongen som sväljer enormt mycket prylar och ska användas bl a till grönsaker och jag har gjort lite av varje.

Julafton firades med bad på stranden, öl på strandbar, julmat i sittbrunnen (tack mor och far för sillen), hemgjord glögg med gästerna Janne och Lisbeth från grannbåten Daphne (Vagabond 31, vagabondliv.se), och en för oss helt otippad fest på stan som drog igång med megahögtalare på torget bredvid hamnen prick 12 på natten.

Men nu börjar det dra ihop sig på allvar. Det blåser på rätt bra, 5 – 6 bft. Hoppas att det lugnar sig något så att vi får en behaglig segling. Målet är att ge oss av inom ett par dagar, återkommer med en slutrapport innan avfärd!

Andrej i Las Palmas

Bloggen har fått vila lite senaste tiden. Beror på att Odessa inte varit ute på så mycket äventyr utan mest legat i lata hamnar och blivit rengjord, omstuvad, fått nytt ankare, autopilot, solskyddstak, motorrumsfläkt, högtalare i sittbrunn, mm, mm. Och stundtals huserat trötta seglare som tagit landpermis kvällen innan.

Största händelsen skedde den 6:e december då Andrej Wilczek landade i Las Palmas för att bli besättningsman nr tre. Tanken var från början att Andrej skulle möta upp i Karibien men nu när jag behövde extra besättning för överfarten var det ingen tvekan från hans sida. Vi bestämde att vi skulle ses på Kanarieöarna efter att han hunnit ta tag i allt det praktiska som man måste göra innan man ger sig ut och seglar. Jag är jätteglad att ha honom här och det ska bli grymt skönt att segla de kommande längre sträckorna med tre personer, kommer kunna sova 6 timmar i taget istället för 3, lyx!

Vindarna och vädret har inte varit så bergssäkert som det ska vara här nere. På Lanzarote hade det inte regnat på tjugo månader men nu kom det skurar varje dag den veckan vi var där och vinden låg konstant på 12 m/s. Det stora seglareventet ARC, Atlantic Race for Cruisers, fick för första gången på 25 år starta senare än planerat (25/11) på grund av för starka vindar. Jag iakttar noga vad som händer därute och hoppas att det stabiliserar sig i god tid till det är dags ge sig av mot Kap Verde.

Efter vår vecka i Marina Rubicon vid Playa Blanca på Lanzarote seglade vi mot Gran Tarajal på Fuerteventura. Det var en dag med de vanliga 12 sekundmetrarna, lite på gränsen till vad jag är bekväm med, men vi var för rastlösa för att stanna kvar i Rubicon och vänta in lättare vindar. Vi plattade med endast revad genua och när vi nådde en av Kanarieöarnas vindaccelerationszoner och vinden drog iväg ytterligare gjorde vi 12,4 knop i en stor surf! Att vi sedan höll på att broacha och nästan drog sönder rullen i försök att reva genuan är en annan historia.

Gran Tarajal var en liten stad med strand och många fina väggmålningar. Förutom dom var lunchrestaurangen i hamnen, Faro la Entallada, det bästa med stället.

Nästa stopp var Morro Jable, bara 20 sjömil bort. Vindarna hade lugnat sig till 6 m/s som kom rakt bakifrån och det var knappt någon sjö så vi passade på att experimentera lite med segelsättningar inför korsningen. Preventer på bommen och något inrullad genua spirad med spinnakerbommen blev hur stabilt som helst! Det var skönt att se, atlantkorsningen känns med ens lite enklare. Vi kom fram till Morro jable i mörkret och tänkte lämna redan 05:00 nästa morgon. Hamnavgiften blir man dock inte kvitt på dessa öar, det kommer alltid en väktare och tar emot på bryggan. Som tur är betalar man per kvadratmeter i de statligt ägda hamnarna, för Odessa blir det 5,24€.

Idag ska det limmas gardinstänger och lite annat småfix, sen är det inte mycket kvar på fixarlistan! Nina och Olek Wilczek landade på ön igår kväll och kommer snart på besök. Om ett par dagar beger vi oss till södra sidan av ön för att träffa Fanny och Sorin med familj. Ska bli härligt att träffa familj och vänner nu precis innan vi seglar i en vecka till Kap Verde.