Odessa i mitten av hamnen i Essaouira. Tack till fiskmåsen som gjorde detta till världens coolaste bild.

Vi kom fram till Essaouira i gryningen den 21:a efter 40 timmars blandad segling och stiltje. På väg in i hamn var vi på helspänn för att kryssa mellan plastpåsarna som flyter omkring överallt och hotar propellern. Den lilla hamnen var proppfull med fiskebåtar som låg i stora klungor, små med utombordare och större trålare, alla i trä. Det fanns ingen brygga alls utan vi blev invinkade att lägga till längsmed sjöräddningens båt. Det var tydligen helt OK eftersom den bara användes i nödfall… Inget vatten, el eller dusch men mest exotiska hamnen hittills. Fiskare överallt som trasslar ut långrevar, rensar nät och drar kärror fulla med makohajar.

Hamnen ligger nära ingången till medinan som utgör själva stadskärnan. Däremellan torg med fiskrestauranger, apelsinjosstånd och utsikt över klipporna och det gamla fortet. Medinan var kul att gå omkring i även om den var av den turistiga varianten. I Mohammedia var det åsnor med tomatflak och couscous i tält, här var det krimskrams, tiggeri och slipade försäljare. Vi passade iaf på att bunkra på marokanskt vis med grönsaker, dadlar, nötter och kryddor.

Tanken var att stanna några dagar men efter att ha kollat vädret insåg vi att dom kommande dagarna var perfekta för överfart till Kanarieöarna. Bara att passa på, morgonen den 22:a bar det av igen, denna gång 280 sjömil mot Lanzarote.

Det blåste 8-10 m/s nordöstligt och det var stökigt att ta sig ut mellan klipporna i den höga sjön. Väl ute plattade vi med enbart genua och gjorde över 6 knop i snitt första 12 timmarna och 10 knop i surfen! Det är bra för en 27-fotare om nån undrar. På natten avtog vinden och yanmar drogs igång. Ingen fiskelycka i början, trots test av nya calamarestims teasern, bara några busiga delfiner som ryckte lite i ett av dragen. Mitt ute mellan Marocko och Kanarieöarna såg vi en del skräp som flöt omkring. Jag var lite uttråkad och styrde mot det för att se vad det var. Visade sig vara havssköldpaddor! Vi såg sedan säkert tjugo stycken under dagen. Dom låg och solade i ytan och var ganska orädda för båten. Undrar vad dom gjorde där ute.

Sista dagen då vi redan såg Lanzarotes bergiga horisont högg det rejält på spöet med poppersquiden. Den är tänkt att attrahera svärdfisk så pulsen gick upp. Efter några minuters kamp var det dock ännu en randig listadotonfisk som närmade sig båten. Det var den största hittills, runt fyra kilo. Jag försökte först håva den men det gick inte att hålla ner håven med en hand medan vi seglade i fem knop. Efter lite tumult försökte jag istället lyfta in den för hand men halvvägs upp släppte den. Fan! Dags att montera ihop huggkroken och kanske också fila på något smidigare sätt att landa fisk i fortsättningen, dom lär bara bli större och större…

Vi valde att lägga till i Marina Rubicon på södra sidan, Lanzarotes störsat marina. Här är vi nu och njuter av dusch, vatten, el, wifi, kall öl och swimmingpool. Efter tre etapper på tillsammans 700 sjömil sen Vilamoura känns det välförtjänt med några dagars klassisk Kanarieöturism

Friture de poisson

Vi gav oss iväg på eftermiddagen den 11:e med målet att korsa Gibraltar rakt över och komma till Mohammedia. Vindarna var svagare än utlovat och efter några timmars segling fick vi tuffa vidare för motor. Tråkigt, men solen sken och det var knappt någon sjö så vi hade det rätt bra ändå. Nätterna var stjärnklara och helt utan måne så himlen var riktigt imponerande. Många stjärnfall såg vi och vattnet var fullt av små självlysande saker (plankton?) som gled förbi längsmed båten. Andra kvällen högg äntligen första fisken, en liten tonfisk som tog på en bucktail jigg 10m från båten. Medan Lars styr och jag blöder ur tonfisken hugger det på det andra spöet som har en vit/blå squid långt ute efter båten. En till tonfisk tänkte vi men när den närmade sig båten såg vi något guldglänsande och blått sprattla under oss. Första doradon var fångad! Tonfisken åkte i kylboxen och vi fileade och åt doradon omedelbart. Fast, vitt kött och hur god som helst med bara smör, olivolja, citron, salt och peppar. När jag gick på mitt skift kl 0700 sista morgonen kom äntligen vinden tillbaka. En bris från sydöst, perfekt bidevind, vågor bakifrån och soligt. Som ytterligare bonus fick vi varsin tonfisk till, även om min hoppade ur handen precis innan bilden skulle tas…

20 sjömil utanför kusten passerade vi någon sorts fisketrålarmotorväg och fick sicksacka mellan båtarna. I entrén till hamnen var vi noga med att hålla oss borta från förbudszonerna och tuffade in mot den lilla fritidsbåtshamnen för motor. 20 meter från pontonen stannar plötsligt motorn. Lars hojtar från fören att jag styrt rakt in i en stor plastpåse (som han försökte varna för) och vi driver rakt mot den stora Beneteau som ligger ytterst på bryggan. Vi åker väldigt långsamt som tur är och jag lyckas få ner utombordaren i sista sekund så vi kan svänga in lägga till längsmed. Vi får sen hjälp av det polska paret på Beneteaun och av andra båtar att putta oss till den lite mindre pontonen bredvid där vi fått plats. Där börjar den marokanska papperscirkusen med besök av hamnkontoret, tulltjänstemän och polis som också letar igenom båten lite halvhjärtat efter någon form av kontraband. Alla är faktiskt jättetrevliga och verkar tycka det är kul att gå ombord på segelbåtar och skoja med seglarna. Speciellt polisen blir på bra humör när han ser Lars dra på sig våtdräkten och hoppa ner i det grumliga hamnvattnet för att skära loss plastpåsen. Visar sig inte vara mindre än en regnrock och ett plastrep!

Vi har spenderat några dagar här nu i väntan på att den sydliga vinden ska vända. Solen har skinit och det har varit riktigt skönt. Tonfiskarna blev fiskcurry och ceviche. Vi har skrubbat båten och börjar få lite mer ordning på stuvningen. Själva staden Mohammedia har också överträffat förväntningarna. Nära hamnen finns en stor sandstrand med strandpromenad full med glassbarer som säkert är fullproppade på sommaren. Inne i moderna delen av staden finns en stor park där folk samlas på kvällarna och i kaféerna runt om. Nära parken finns fiskrestauranger som serverar ”dagens tallrik” friterad fisk och skaldjur för 60 dirham (50 kr) som är helt suverän. För 10 dirham kan man ta en taxi till medinan som är ganska liten men väldigt trevlig med klassisk bazarkänsla och också en massa god mat överallt. Den kändes inte allt turistig och man blir inte påhoppad och ryckt i på samma sätt som i Marrakech eller Casablanca. Första kvällen vi åkte till medinan träffade vi en äldre herre som gillade västerlänningar och berättade att hans son var professor i Boston. Att vi inte kom just från USA spelade ingen roll och han bjöd in oss till middag i ett stort tält som stod uppställt mitt i gatan. Det var fullt av människor som åt mat vid stora runda bord. Vi fick varsin sked och sen var det bara att hugga in på det stora fat med couscous, grönsaker och lammkött som ställdes i mitten. Sked visade sig vara valfritt då mannen bredvid Lars istället knådade couscousbollar direkt med händerna. Efter middagen var det bön och kort predikan av en herre vid ett annat bord och sen gick vi därifrån lite smått förbluffade över att inte ens behövt betala något. Folk är överlag trevliga, öppna och välkomnande.

Imorgon ska vinden bli nordlig och det blir dags att bryta upp och bege oss längre söderut. Om vinden håller i sig under dagen kanske vi tar oss ända till Essaouira 200 sjömil bort, annars blir det ett stop i El Jadida.

Sista hamnen för Odessa i Europa – Vilamoura

Den senaste tiden ombord Odessa har varit turbulent, som ni förstår. Det har varit många snabba vändningar och frågetecken kring hur projektet kan fortsätta. Min besättning är nu holländske Lars van Ettro som jag träffade på baren Red Eye i Lagos. Det visade sig att Lars länge velat göra korsningen och tagit navigeringscertifikat så vi bestämde att han skulle segla med ett tag och se hur det gick. Lars har bott i Lagos sen han var fyra. På somrarna jobabr han på olika turbåtar och surfar en hel del så han har god vana att vistas på vattnet. Att vi nu har en surfbräda och en harpun ombord på båten är extra bonus!

Vi seglade tillsamman från Lagos en kort bit till Portimao för att få lite övning. Lugn dag på sjön så det blev mest övning i motorgång och musiklyssnande med nya sittbrunnshögtalarna. i Portimao spenderade vi en dag med att jobba på båten vi färdigställde dom sista grejorna. Vi kopplade en batteriswitch till generatorn så att vi kan ladda stora batteribanken med motorns generator (som tidigare bara laddade det lilla dedikerade motorbatteriet), vi har testat och det funkar riktigt bra! Detta tillsammans med solpanelerna borde göra att vi nu har tillräckligt med elektricitet för Atlantöverfarten. Otroligt skönt att ha den biten avklarad nu när jag tar över som ensam kapten. Från Portimao seglade vi till den überlyxiga Vilamoura Marina. Här finns plats för 1000 båtar och längsmed kajerna är det bara barer, affärer och restauranger överallt. Mestadels resortturister och golfare, inte så mycket segelfolk känns det som.

Nästa stop blir troligtvis mer åt det genuina hållet, Lars och jag seglar om ett par timmar över till Mohammedia i Marocko. Sträckan dit är på 200 sjömil vilket borde ta två dygn. Mohammedia ligger 10 sjömil från Casablanca vars marina är stängd till 2013 men tanken är att kunna buss in till Casablanca också. Sluttampen börjar närma sig och vi hoppas kunna ta oss till Kanarieöarna tills början av december. Planen är att hänga där i ett par veckor och sedan ta oss till Cap Verde och kanske fira jul där för att sedan göra överfarten till Barbados. Vi får se hur det blir i slutändan

/Lukas

Fiskeuppdatering: glömde tipsa om fiskebutiken i Lagos jag köpte alla prylar på – NauticMar. Lars kände till den och bokade möte med ägaren Carlos som själv är passionerad saltvattensfiskare (framförallt blue marlin). Vi spenderade två timmar där en förmiddag med att plocka ihop utrustning och få mängder med tips. Rekommenderas!

Carlos Cruz på NauticMar

Nedan bilder från Lissabon till Vilamoura

Då har det blivit dags för ett byte av besättning på Odessa. Jag avbryter min resa för att springa några snabba varv i hamsterhjulet. Jag önskar Lukas med besättning lycka till på deras resa vidare mot Karibien. Tack till alla er som har stöttat i detta projekt och vi ser fram emot nya äventyr här på bloggen med Odessa och hennes nya besättning.

Tack för mig.