15 Apr

YouTube – Odessa Caribbean Outtakes

Andrej har varit i farten igen och klippt ihop några filmklipp från Karibien-delen av resan. Det börjar i Tobagos djungler sen dykning på Carriacou och snorkling i Tobago Cays, sist St Vincent. Allt till den officiella Odessa-låten, Yiri Yiri Boum.

 

6 reaktion på “YouTube – Odessa Caribbean Outtakes

  1. Härlig video… Vilka firrar ni får se med bara snorkling…
    En fråga bara, ser alla likadana ut på dessa öarna? ;)

    Får försöka höras snart…

    Ciao!

  2. Nice! Mycket snyggt undervattensfilmat, saknar bara Arne Weise istf Yiri Yiri Bom, även om den är catchy :)

  3. Robinson Kruse (bok) och sen Kon-Tiki ett (Oscars) och Kon-Tiki två (där var jag glad att ni befann er i ett annat hav än alla deras hajar och stormar och rev) och nu er mycket fina film – bra filmat och snyggt klippt!! ännu ett ååååhhhh

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

22 Mar

Dykcert på Carriacou

Vem är vem?

Vem är vem?

Nu har vi varit på Carriacou i snart två veckor. Helt klart längre än vi hade tänkt spendera på denna lilla ö med 6000 invånare och utan några direkta sevärdheter. Men det är ett riktgt mysigt ställe med männskor som får en att snabbt känna sig som hemma. Kriminalitet finns inte då alla i princip känner alla och är måna om att behandla besökare väl.

Vägen hit blev inte så rak som vi hade tänkt. Efter att ha blivit förmanade av vad vi trodde var en alltför försiktig yachtie på Grenada om att det tar lång tid att runda den sydvästra udden gav vi oss av i gryningen och trodde vi hade gott om tid. Men det var motström runt udden och vinden var mer nordlig än utlovat. Vi tänkte om och kryssade oss in till den obefolkade ön Ronde Island precis norr om Grenada där vi ankrade. Utanför ligger en aktiv undervattensvulkan, Kick ‘em Jenny, men enligt infosidan på nätet ska den vara hyffsat inaktiv för tillfället. På väg in ryckte det till i ena spötoppen. När jag tittade bakåt såg jag en stor grå fena ovanför vattnet som slingrade efter draget närmast båten. En svärdfisk!! Pulsen gick upp när den gjorde en ny attack mot draget närmast men det var en miss. Sen slutade det i tragedi, den vände och högg den bakre draget som då gick av. Faaaaan. Måste varit en sliten tafs, så sjukt klantigt. Jag hoppas på revanch snart igen. Ronde Island var iaf en fin plats med bara ett par andra båtar och bra snorkling direkt under båten. Dagen efter var vinden mer östlig och vi hade perfekt halvvind, fulla segel, solsken och seglade snabbt sista biten till Tyrell Bay.

Vi har legat för ankar i Tyrell Bay hela tiden där vi ror in en kort bit för att komma till den långa stranden som går utmed hela bukten. Längs stranden ligger en handfull restauranger, en pizzeria med grymt Internet, flera små supermarkets (dom flesta med bara basic konserver, bröd, ägg), ett grönsakstånd, barer och två dykcentra. Vi bestämde oss för att ta ett Padi Open Water Diver certifikat med Richard på Lumbadive. 3600 kr kostade det och då förhandlade jag till mig att få låna tuber efter kursen för att göra rent skrovet. Richard var en perfekt instruktör, avslappnad och insåg att vi var så pass vana i vattnet att dom första “bli bekväm med din snorkel-övningarna” klarades av väldigt snabbt. Sen fick vi istället göra dyk på Sisters rocks där det är rätt strömmt men också finns mängder av fisk. Stora barracudor, humrar, enorma stim med jacks och yellow tail snapper och massa roliga revfiskar såklart. Mindre roliga är lion fish som har spridit sig som en epidemi i karibien från ett havererat akvarium i Florida. De hotar nu fiskarna i reven då dom är mycket glupska och inte har några naturliga fiender. Rickard harpunerade dom vi såg med sin hawaian sling och matade murenor med dom.

Det händer inte mycket här i byn efter mörkret faller, men vi har haft tur att träffa en del både gamla och nya vänner. Bland dom nya finns Stefan som vi träffade inne i Hillsborough (huvudstaden innehållande två avenyer och öns enda bensinmack). Han seglade över med ARC:en i sin Vendetta, en Beneteau First 36,7, och kom tvåa i sin klass. Snacka om annorlunda upplevelse från oss, dom satt konstant tre pers i sittbrunnen (av totalt fem i besättningen) och flög spinnaker nästan hela vägen. Datorprogram tankade ner väder var 6:e timme och tillsammans med båtens polardiagram (vad nu det är) analyserade vilken väg som var snabbast. De tog en mycket nordligare kurs från Gran Canaria än den stora skaran och steg iland 15 dagar senare på St:Lucia. Fantastiskt tyckte vi men Stefan höll inte med, han kom ju bara tvåa. Föutom alla locals på Lambie Queen hängde vi ochså med belgarna Didier och Eric som vi för första gången träffade innan vi lämade Grenada. De seglar Erics väderbitna gamla stålbåt med hajtänder på sidorna, Le Nymph. Dom är båda tokiga i Dominica och gav oss en mängd tips på coola djungel hajker, vi har bestämt att det kommer bli nästa längre stopp. Didier har dessutom köpt land där och vi fraktar nu en spade och en gammal genua som han ska sätta upp som tält (de får dessvärre ta flyget, Le Nymph har halvtrasigt segel och roder och ska tilbaka till Grenada för reparation). Didiers mål är att köpa mer land och på sikt bygga en konstnärsby i djungeln, ingen dålig dröm.

Idag clearade vi ut från Grenada (som Carriacou är del av) och imorgon seglar vi i sällskap med Anka och hennes familj på norska S/Y Clitoria PFM till Union Island. Allt jag vet om det stället är att en snubbe har byggt en egen ö av conchskal på revet utanför och satt upp en bar där. Låter bra.

12 reaktion på “Dykcert på Carriacou

  1. Heh, jag lämnar första kommentaren. Men jag tycker det ser grymt soft ut. Exotisk färg på havsvattnet. I Sverige är det påskafton nästa lördag. Och sommartid börjar på söndag. Ni kan ju ha ett symboliskt påskbord även där. Eller äta påskgodis åtminstonde. Nu ska jag lyssna på lite musik. Må väl!

    • Glad påsk till dig Erik! Godis får vi snart, en vän är på väg från Sverige med det ädlaste av godis, saltlakrits :)

  2. Lukus Kiillzer – vilken strålande tolkning :) Uj uj vad ser det trevligt ut. Trodde man skulle börja se två magra, trötta brorsor men ni ser så otroligt relaxade, långhåriga och nöjda ut. Här hemma är vi ganska bleka och frysiga. Vi gnäller om vädret (i brist på annat) och behöver sol och plusgrader. Allt blir enklare bara det töar. Mycket tid ägnas valpen som artar sig och knyter an bra in i familjen. Till och med O tycker han har en viss charm. Ser fram emot att få träffa er igen och tills dess fortsatt bevaka denna sida. Karibien ser verkligen fantastiskt soft ut, fortsätt plåta och dela. KraM

    • Jo då, vi härdar ut :) Inte mycket att gnälla på här och ja, karibien gör sig väldigt bra på bild.

  3. Hej Lukas och Andrej! Det är ju en resa för oss också – först det STORA äventyret – över Atlanten – och nu mer lokalt – vi kollar lika ofta för att se vad som händer med er – och tycker att det är lika spännande. Ny värld, Västindien –var det svärdfisk som Den gamle fångade i Hemingways Den gamle och havet? Nej -jag kollade just – det var en spjutfisk, och han fick ju den största på kroken. Har ni fått nån spjutfisk? Underbar bok – passande läsning för era vatten!
    Ha det och GLAD PÅSK – säger som Erik – ät åtminstone godis!
    Birgitta

    • hmmm spjutfisk? Känner jag inte igen men det måste vara det som kallas marlin på engelska. Svärdfisk är nog egentligen ett samlingsnamn. Är glad bara jag får nån av dom!

      • I min enfald trodde jag att sportfiskaren brukade släppa de största (svärd, spjut mm), levande, tillbaka till havet. Du verkar vara en riktig proffsfiskare, och fångsten bara de finaste krogarna förunnad. Äter ni allt ni fångar, eller får ni lov att slänga stora mängder dagsfärska rester? Håller med om att karibien gör sig väldigt bra på bild.

        ΙΧΘΥΣ och dags för lite kokt ägg. Glad Påsk till er båda!

  4. Hello Vega Brothers and -Anka (spelling?),

    It’s us, the Asian Crew hahaha. It was so nice meeting and chatting with you all on Happy Island. I checked out the Enormous Tuna you told me you caught and boy did that make me salivate. I’m glad Anka approached us and introduced herself and you guys to us. Now, we can all live vicariously through the adventures you write about here on your blog.

    Here are a couple of pictures:
    https://plus.google.com/photos/107488013374083532800/albums/5859353095775711329?authkey=COLervbo75DUYw

    And my blog:
    http://grenadaguide.blogspot.com/

    Happy Sailing and have fun spending that wind wisely hahaha.
    -Kat, Grace, Angela, Yunah

    • Hey Kat, it was great meeting you guys and thanks for relly nice pics! Getting ready to pick up a friend on St:Vincent in a couple of days and start exploring the rest of the Grenadines. Hopefully we’ll have more big fish on the blog soon.

      BTW, the pics on you blog are incredible, eveybody go check them out now!

  5. Ni ser verkligen ut att ha det helt sjukt bra. Kanske att ni själva blir lite sugna på att köpa land på nån ö och bygga upp nån business. Jag kommer då :) Hälsa Martin!

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

8 Mar

Kryddön Grenada

Vi luftar kakaobönor med fötterna

Vi luftar kakaobönor med fötterna

Vi blev klara med båtmecket i Chagueramas en timme innan solnedgång den 27:e och stävade ut från Coral Cove marina med Prickly Bay i Grenada som mål. Vi hade tidvattenströmmen med oss ut genom kanalen norrut och gjorde god fart. I utloppet, som kallas Dragons mouth, mötte vind och vågor från norr och sjön tornade upp sig något. Mycket turbulens i vattnet, strömt och solnedgång…fiskeradaren gav fullt utslag. Mitt bland vågorna ven det mycket riktigt till i ena spöet och bara 30 minuter in på överfarten mot Grenada hade vi landat en 6 kilos, mycket stark, fisk som vi inte än vet vad vi ska kalla den. Nån sorts “dolphin fish” är närmsta vi kommit när vi frågat. Den hade ett mörkrött kött och massiva revben som var svåra att få ur. Blev en bra fishcurry längre ut där sjön lugnade sig. Några bitar saltade jag in och torkade sedan i strimlor. Blev riktigt gott tycker jag (har inte förmått Andrej att prova än). Sjön var ojämn och växlade mellan nästan spegel och krabba, enstaka större vågor, som sköljde in i sittbrunnen. Vinden låg på från nordost och det var precis att vi kunde hålla upp tillräckligt för att gå direkt mot Prickly Bay. Det var på det stora hela en odramatisk överfart i starkt ljus från fullmånen som till största del kunde skötas av autopiloten.

Vid middagstid dagen efter nådde vi Prickly Bay, hittade en plats bland det femtiotal båtarna som låg i bukten, klarerade in och åt svärdfisk fish & chips. Vår vistelse i Prickly Bay började på bästa sätt då Sofie och Jakob svängde upp med sin dinge. Dom berättade att dom seglat över från Stockholm på deras stålbåt Aurora tillsammans med Daniel och undrade om vi ville hänga med på guidad tur runt ön dagen efter. Det ville vi såklart, inte varje dag man träffar jämnåriga seglare!

Följande morgon blev vi hämtade av guiden Mike vars minibuss hade namnet “Hardly Working”. Han själv var i alla fall full av energi och hade satt ihop en tur där vi skulle hinna se typ hela ön på en dag. De inplanerade stoppen var: muskotnötsfabrik, romdestilleri, chokladfabrik, kratersjö och vattenfall. Grenada står för 40% av världens muskotproduktion och fabriken var riktigt stor. Frågan är hur mycket muskot man egentligen behöver. Med choklad och rom är det annorlunda och det var två kul besök. Romdestilleriet körde traditionell tillverkning i uråldriga maskiner och med egenodlat rörsocker. Den slutgiltiga, 75% starka produkten smakade genuin. The Grenada Chocolate Co. fick sin kakao från vackra Belmont estate som bjöd på proffsiga guider, bufférestaurang och chokladbutik. Vi fick veta allt om chokladtillverkning och provsmaka bönorna hela vägen från vitt slem-stadiet då dom är råa till färdig torkade och processade. Besöket på restaurangen drog ut på tiden så Mike fick race:a oss runt resten av ön där vi var nere vid en kratersjö som var “bottomless” och vi badade i ett turistuppstyrt vattenfall som som tur var hade stängt för dagen så vi fick vara själva. Mike berättade om varenda område vi åkte igenom, vilka frukter som växte var (han stannade flera gånger och plockade smakprov) och berättade om historia och kultur. Jag fick bland annat lära mig att landet heter [grenejda], inte [grenaada]. Det verkar aldrig sjunka in. Andrej nämnde att han var sugen på en steel pan trumma. Mike spelar själv steelpan och hos hans kompis köpte Andrej vår nya skeppssteelpan. Efter turen åt vi middag på Aurora och gjorde en rejäl avsmakning av deras bastanta spritförråd. Klar extrapoäng för båtens whiskyfyllda mast med kran vid salongsbordet!

Auroras integrerade whiskykran

Auroras integrerade whiskykran

På söndagen seglade vi den två sjömil långa streckan österut till Hog Island. Den korta sträckan i hård kryss påminde om seglingen uppe i Europa, det var ett tag sen nu som Odessa gick mot vinden. Vi gled in mellan korallreven och ankrade längst in i lagunen bland det trettiotal andra båtar som låg där. Aurora la sig bredvid och vi fick skjuts med deras motordrivna dinge in till stranden. Där ligger Rogers Ramshackle Bar som har grill på söndagar med live reggae på den lilla rangliga scenen. Bra stämning, mat, musik och en skön mix på locals och yachtties, ett riktigt coolt ställe. På hemvägen fick vi äran att bjuda Auroras besättning på avskedsdrink, de skulle vidare mot Carriacou morgonen efter. De berömde Vegans rymliga sittbrunn och vår mysiga fotogenlampa men ställde sig tveksamma till atlantkorsningskomforten. Det var tråkigt att behöva ta farväl av Aurora så snart men dom har datum att passa och behöver ta sig norrut snabbare än oss. Vi kommer följa dom på deras blogg där även vi nu figurerar segla.nu.

Det är lite av en omställning nu efter atlantkorsningen att inte längre vara en båt som är på väg mot ett mål långt i fjärran utan att faktiskt vara “framme”. Här är det soligt, vinden är konstant och man kan göra trevliga små dagsseglingar mellan öarna. Väl framme handlar det om att hitta finaste stranden och bästa rom punchen. Tough life in the tropics som min far brukar uttrycka det. I båtarna omkring oss i ankringsplatserna bor seniorer som spenderar vintern här nere och lägger upp båten på land under den stormiga sommaren. Kanske seglar man ett par hundra sjömil per säsong. Varje morgon 07:30 sänder Grenada Cruising Net ut på VHF kanal 66. Där får man veta när dominoturneringen startar, att det är två pizzor för en på De Big Fish och båtar som anländer kan skicka ut hälsningar i stil med “This is Free Spirit, got back from the UK yesterday and look forward to meeting all our old drinking buddies who occasionaly do a bit of sailing”. Lite överdriver jag, man får väder och en hel del intressant information också. Dom allra flesta av seniorerna är sköna och det är alltid en avslappnad välkomnande stämning vid happy hour kl 17 (som är religion här). Och alla är inte dominospelande seniorer heller, det finns alla typer av människor här, men det är en ny kultur som träder fram. Vi får se hur det utvecklar sig längre norrut.
Imorgon har vi östlig vind och lugn sjö så vi passar på att ta oss till Carriacou innan stora nordliga vågor kommer in under helgen (efter tips från Granada Cruising Net). Ser fram emot en härlig dagssegling de 40 sjömilen till Grenadas systerö och hoppas att nått stort fastnar på kroken. Tough life in the tropics.

4 reaktion på “Kryddön Grenada

  1. Det är mycket bra för livet att samla erfarenhet av just “tough life in the tropics.” Det kan bidra med perspektiv när det t ex någon gång i framtiden blir svensk november. Härligt att detta samlande pågår!

  2. Jäklarns vad avundsjuk man blir när man ser era magiska bilder! Här hemma är det också sol, men fortfarande sjukt kallt. Andrej jag hoppas på att du kan hålla i en hel konsert med massa egna låtar influerade av resan sen när ni kommer hem :) du kanske hittat ditt innerliga reggae katthjärta? ta hand om varandra och ha det fantastiskt! / Kajsa

    • Härligt att höra att solen äntligen börjar återvända till det långa landet falukorv! Här är det stabilt ca 30 grader var dag och livet leker. Nog fnulas det en del på låtar även om det ofta får läggas åt sidan eftersom det finns mycket annat som snor åt sig min uppmärksamhet. Och vad gäller reggae så är det nog större chans att jag kommer hem och skriver nästa stora soca-hit även om reggaen ligger mig närmre katthjärtat.
      Kram!!!

  3. Åh vad det ser skönt ut. Roligt med guidade turer och så vitt jag kan se gav det fin inspiration till dryckesval på kvällen hos Aurora. I landet falukorv så biter sig vintern fast. J-klar vad det är kallt och även om solen visar sig mer och mer så börjar svenskarna ledsna. Kanske finns nån ö borta hos er dit vi kan emigrera okt-apr? Wilczeks Colony låter ganska bra. Ni får fortsatt segla runt och reka. Kram & familjen hälsar så gott.

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

27 Feb

Trinidad karneval & Tobago djungel

Mardi gras i Port of Spain, Trinidad

Mardi gras i Port of Spain, Trinidad

Charlotteville i Tobago var precis så bra som vi hade drömt om under korsningen. Det var skönt att bara slappa och ta det lugnt en vecka efter korsningen på denna enormt avslappnade plats. Dagarna spenderades på morgonbad, strandhäng, crab and dumplings från backyard kitchen, djungelturer och häng med andra seglare som hittat dit. Låter bilderna tala.



Vi hade svårt att lämna men nyfikenheten för karnevalen som skulle gå av stapeln 11-12:e vann till slut. Vi bestämde oss för att att segla till Trinidad som är störst på karneval efter Rio. Karnevalen pågår måndag och tisdag och vi var ute i sista sekunden när vi lämnade på eftermiddagen söndag den 10:e februari. Vi nattseglade för att komma fram i dagsljus och länsade undan i god fart under natten. I gryningen nådde vi kanalen mellan ön Monos och västra punkten av Trinidads fastland. Där hamnade vi i lä och gick för motor den sista korta biten in i Chagueramas Bay. Det var sick-sackning mellan dom mängder av båtar som ligger för ankar i bukten för att komma in till marinorna längst in. Efter att ha klarerat in hade vi tur och fann en bryggplats på Coral Cove (nästan allt är fullt under karnevalen). Dom hade till och med en liten pool så vi var riktigt nöjda. Framåt kvällen var vi taggade att åka in och festa och ta del av all galenskap som hör en karneval till, bacchanal som det kallas här. Gick upp på vägen och stoppade en route taxi mot huvudstaden Port of Spain. Vi blev avsläppta på Arapita Avenue. Började ana oråd där nånstans, det var alldeles för lugnt och inte alls galet. Visade sig att det värsta festandet redan hade skett natten mot måndag innan J’ouvert startade karnevalen 05:00 på måndagsmorgonen. Nu var alla bara trötta och såg märkliga ut i sina karnevalkostymer där dom satt längs gatan och åt fried chicken. Det var bara att återvända och, nu när vi visste bättre, ta oss in redan kl 10 nästa morgon.

Mardi gras är den största dagen för karnevalen och det är då alla karnevalbanden paraderar genom gatorna. Vissa “mas bands” har flera tusen deltagare. Förutom lastbilar fullastade med högtalare (som enbart spelar soca) har dom lastbilar med fullt bemannade barer såväl som toalettbilar. Allt ingår för deltagarna men en kostym och plats i bandet kostar 3-4000 kr, många sparar hela året för att vara med. Banden fyllde hela stan och överallt dånade socamusik, Super Blue vann årets march of the bands med sin Fantastic Friday som spelades 511 gånger (allt mäts och analyseras i mikrodetalj av media nu efteråt). Kan säga att den satt rätt bra i huvudet efteråt. Klart underskattad var iaf Differentology med Bunji Garlin.

Öl, sprit och mat fanns överallt längsmed gatorna och vi gled runt i solen hela dagen och förundrades av en stad som fullständigt förvandlats till en stor fest. Framåt fem-sex på kvällen avslutades det och vi var tillbaka på Arapita Avenue där banden blandades med varann på gatan och vi “åskådare” kunde hoppa in och vara med, äntligen hade säkerhetsvakterna med sina rep längs banden försvunnit. Det var en skön stämning hela dagen och bara glada miner.



Efter karnevalen har vi jobbat på båten här i Chagueramas. Under andra världskriget var detta en amerikansk militärbas, nu är det ett båtmekka för de som måste göra jobb på sin båt. Med andra ord är det fullpackat av strandsatta seglare som inte vill annat än att komma härifrån. Det finns i runda slängar sju marinor och många har lyft och gott om plats på land där det står hundratals båtar. Båtbutikerna är utmärkta och man får tag på allt man behöver. Vi har som tur är mest småsaker att åtgärda, borra loss en fastrostad bult i rorkulten (rostade sönder efter korsningen och gick av då jag försökte åtgärda i Charlotteville, fick surra fast rorkulten för seglatsen till Trinidad. Höll som tur var.), laga sprayhood, fästa det nedrasade spinnakerbomsupphalet i masten, byta packningar i toaletten (bytte en, sen började nästa läcka, sen läckte det ur en tidigare oupptäckt spricka i pumphuset, jippie), rengöra vattentank och byta filter samt köpa mer travare och annat som gått åt. Small boat, small problems, skönt att kunna göra det mesta själv. Träffade idag en norrman som har båt på samma brygga som oss, han kom hit för att laga en mindre reparation innan han skulle segla sin nyinköpta 50+ fots båt tillbaka till Europa, det var 2,5 år sedan. Han förklarade idag att han var utbränd och skulle åka bort ett tag.

Efter endast en veckas fixande behövde vi också andas lite och gick för motor två sjömil till ön Gaspar Grande där Kay, som lagade vår sprayhood, bor med sin man Colin. Vi ankrade i den lilla bukten utanför deras hus. Inte lika exotisk natur som Tobago, på denna sida ön är det torrare och kargare, men en avskild och lugn plats. Klippor runt om och grönfärgat vatten, jag tyckte det liknade Ekensberg (OK, förutom sköldpaddorna som simmade runt båten). Från Kays hus uppe på klipporna var utsikten dock fantastisk och vi spenderade en väldigt trevlig kväll där med drinkar, middag och biljard. Innan vi åkte tillbaka plockade Kay ett dussin grapefrukter från den tropiska trädgården och gav oss, väntar som frukost imorgon!



Igår mönstrade Lars av båten och fortsätter på egen hand till St Martin i jakt på arbete på en mega yacht. Vi gör oss redo att om några timmar segla Odessa till Grenada. 80 sjömil som vi avverkar på natten med fullmånen som sällskap och siktar på att nå Prickly Bay på morgonen den 28:e.

8 reaktion på “Trinidad karneval & Tobago djungel

  1. GRATTIS – You did it!! Så enastående fantastisk och imponerande…
    Och vlken bra timing – att komma (just) till en sådan karneval, efter att ha korsat Atlanten… Precis vad trötta sjömän behöver…

    happy hälsningar
    Peter

  2. Åååh, vad det verkar underbart! I Stockholm talar man bara om hur fint väder vi har det – sol och tre grader liksom :) Sug på den, ni…
    Massa kramar till er båda

    • Jag trodde faktiskt att det skulle vara lite jobbigt varmt här nere men nä…det är faktiskt helt perfekt :) Precis så att man kan leva i badbyxor från morgon till kväll.

  3. det där var ett långt inlägg. deras karnival såg ut o vara lite likt den i rio. lite annan kultur där än här. nu borde ni vara framme på grenada om tidsplanen höll. det finns många öar på väg till florida (om ni ska dit). lycka till!

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

23 Feb

Atlanten – YouTube version

Andrej har kämpat med den gamla Windows Movie Maker och efter ett dygns snigelfartsuppladdning är filmen live!

Om filmen inte laddar på sidan finns den även på YouTube.

För övrigt befinner vi oss i Trinidad, i seglarghettot Chagueramas för att vara exakt. Det har karnevalats och jobbats med båt, mer om detta kommer förstås snart…

 

14 reaktion på “Atlanten – YouTube version

  1. Hejsan! Jag har följt eran blogg hela vägen och måste säga att jag är väldigt imponerad! Inte många som skulle fixa det ni gör.. allra minst jag! Min dotter på 3,5 år såg lite av filmen och sa “Det där är ju pirater!” Ja, ni är väl i Karibien av en anledning:)
    Ha en fortsatt bra resa! Hälsningar Malin

    • Hej! Kul att familjen är med och följer. det värsta piratskägget är nu trimmat. Vi blev dock kallade Kon Tiki-gutter av en norrman igår, oklart vad det betyder.

  2. Vilken underbar dokumentation! En riktigt rolig, rörlig, rörande rulle. Tack tack tack. kramar/Sue Anne

  3. Fan vad Grymt!!!

    Sailors, pirates, fishermen, filmers, writers,producers….

    What else is there?

    Mycket underhållande!

  4. Härligt Odessa – vilken fin film! Fasar lite över vågorna och höjderna men det kompenseras genast med de otroliga delfinerna som har en så lugnande effekt. Hoppas ni trivs som Pirates of the Caribbean och fortsatt delar med er av livets goda. Kram/familjen i Spånga

  5. great movie boys! well done!! you can and must be really proud of yourselves! wish you a wonderful journey whereever the winds may take you…Take care!!
    Anouk (mom Lars)

    • Tack och ja, det gör vi. Odessa ska till slut säljas och kag flyger hem i augusti om allt går som det ska. Var jag befinner mig då är ännu högst oklart.

      • Mycket kul kvar med andra ord.
        Hoppas du siktar på första delen av augusti :)
        (inte senare än 16/8)

        Peace!

  6. Jag har följt bloggen från start och jag är så sjukt imponerad av er, men framförallt av dig Lukas! En sån jävla prestation. Grymt!

  7. This is really amazing. After watching this video, I want to get up and sail now. It seems like a really big adventure. I’m happy that you shared this with me. It was really nice to get a look into your world.

  8. Lukas och Andrej,
    Vilka fantastiska saker ni har gjort! Man kan bli troende på gud på kuppen!
    Hälsningar
    Hanna

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

10 Feb

Atlanten

Atlantkorsarna Lars Van Ettro, Andrej Wilczek och kapten Lukas Wilczek med två fina dorados.

Atlantkorsarna Lars Van Ettro, Andrej Wilczek och kapten Lukas Wilczek med två fina dorados.

Här är berättelsen om vår atlantkorsning, själva höjdpunkten av hela seglatsen. Det blir ett långt inlägg. Hela vägen fram till detta har i viss mån gått ut på att utrusta Odessa med rätt utrustning och hennes besättning med erfarenhet nog för att ge oss ut på oceankorsning. Alla detaljer har gåtts igenom, matinköp planerats och vaktscheman har satts upp. När vi väl gav oss av den 17:e januari var det därför med lugn i magen och en skön känsla av att det äntligen var dags.

Nitton dagar tog det oss att korsa Atlanten från Mindelo i Kap Verde till Charlotteville i Tobago, en sträcka på 2100 sjömil. Innan befarade jag att det kunde bli olidligt långtråkigt. Jag hade hört hur enkelt och bekvämt det var att segla över med passadvindarna, “the milk route” som det ju kallas. Hissa segel, på med autopiloten, ta en drink i solen. Det visade sig att oron var obefogad, så jävla lätt var det inte.

Kort efter start från Mindelo började det bralla på. 10-12 m/s och vågor på 3-4 m. Dom två reven i storen satt kvar från förra etappen och vi surfade fram i 6 knop i snitt. Vågorna var riktigt sköna att segla i, enormt stora och långa och uppepå vågen får man utsikt över havet. Surfen neråt är som att åka slalom och det fräser skum då båten kommer upp i 10-12 knop. Autopiloten var det bara att glömma då båten ofta knuffas åt sidan och man måste göra fullt utslag med rodret för att hålla kursen, något Raymarine ST2000+ visade sig vara inkapabel till. Vi styrde således hela sträckan för hand. För att göra tillvaron mer spännande kom ibland vågor norrifrån som glatt skvätte ner sittbrunnen och styrman. Nätter med frisk vind spenderades med fullt offshore-seglarställ på. Det är viktigt att hålla sig torr från saltvattnet, annars får man tillslut såriga utslag på baken, något vi ville undvika. Salongen förvandlades till en djungel av torkande kläder. Vi hade också lugnare dagar och då var tillvaron helt annorlunda. Vi kunde sitta alla tre i sittbrunnen och umgås. Soliga dagar slängde vi ut ett rep efter bäten och hoppade i. Hisnande känsla att bada på 6000 meters djup.

Hela vår tillvaro baserades på det rullande fyratimmarsschemat Andrej skapat under förra etappen. Schemat innefattade tre olika dagar, en tuff dag med två roderpass på dagen och det osköna 02-06 passet, nästa dag ett dagspass och lunchlagning, sista dagen soluppgångspass 06-10 följt av tolv timmar “ledigt” och middagslagning. Därefter 22-02 passet och sömn fram till tuffa dagen kom åter med sitt 10-14 pass. Andra fasta hållpunkter var scrummötena efter lunch då vi gick igenom vad som behöver fixas och hur vi ligger till med det. Var tredje dag startade vi den gamla Motorola Iridium 9500 och ringde via sattelit hem till mor och far. Det var kortfattade samtal, vi gav vår position, sa att vi mådde bra och åt mycket morötter och några minuter senare fick vi en väderprognos. En annan mycket viktig rutin var 4 o’clock vin rouge i sittbrunnen, då vädret tillät. Det var en bra tid på dagen då alla var vakna och man kunde snacka och lyssna på musik medan middagsansvarige började laga mat.

Matlagning var en utmaning då allt som inte klämts eller surrats fast kom flygande, inklusive en själv. Tack Gud för tryckkokare och spännräckena på spisen. Att diska innebar att försöka hålla balansen då man bar ut disken i en blöt sittbrunn för att sitta på ryggstödspallen längst bak vid akterspegeln och diska i saltvatten från en hink. Man kan säga att vardagen i sig var tillräckligt utmanande för att inte tråka ut en. Måltiderna var viktiga för att hålla energin och modet uppe. Vi gillar alla att laga mat och lyckades laga en hel del bra mat, särskilt fisk såklart. Vi hade frukt och grönt nästa hela vägen. Pumpor verkar klara sig hur länge som helst och vitkål funkar som sallad. Knepet med att tvätta citrus i klorerat vatten, torka i solen och slå in i folie fungerade halvt, ca en tredjedel av dom som var kvar sista veckan totalruttnade medan dom som överlevde var perfekta. Dom som hängde fritt i fruktnäten torkade ihop och några ruttnade där med så det är svårt att dra några direkta slutsatser.

Själva tiden märktes av. Vi har sett en fullmåne komma och gå med både ljusa och mörka nätter. Tidszonerna har också märkts påtagligt. Var 15:e longitud västerut ska klockan dras tillbaka en timme, vilket vi struntade i att göra och fick därför ljus senare på kvällen. Det passade oss bra eftersom det var ljust ända till första nattpasset började klockan 22 och den som lagade mat hann diska i lugn och ro innan det blev mörkt, i början av korsningen fick man ha pannlampa på sig.

Förutom oss hade vi hela tiden sällskap av fåglar. Små bruna svalliknande som flög lågt, upp och ner längs vågorna. Ibland såg vi också vita fåglar med en lång rak stjärtfjäder. Vi lägger upp bilder så kanske nån kan berätta vad det var. Inte en enda segelbåt syntes till, dom enda andra båtarna vi såg var ett kontainerfartyg i horisonten en dag och ett ljus långt borta en natt. Tillsammans med ett par flygplan var de det enda tecknet på civilisation vi hade under korsningen.

Några utvalda dagar ur loggboken:

17/1, N 16•53' W 24•59', 0 M
Lämnar Mindelo på eftermiddagen efter att ha ätit lunch på marinabaren och tagit farväl till våra vänner som jobbar där. Land försvinner snabbt ur sikte pga tät Harmattan.

På plats i marinabaren i Mindelo, timmen innan avfärd

På plats i marinabaren i Mindelo, timmen innan avfärd

19/1, N 16•26' W 28•24', 199 M
Första hugget! Andrej och jag tar varsinn trekilos dorado i hög sjö och 10 m/s. Mitt i fighten kommer en stor våg från sidan och sköljer rakt över oss. Efter kämpigt filéande, tvättande av sittbrunn, stekning och inläggning av fisk kände jag för första gången i mitt liv att det var dags att avvakta lite med fisket ett par dagar.

Doradofilé

Doradofilé

21/1, N 16•6' W 32•48', 450 M
Vinden har avtagit något och sjögången blev genast lugnare. Vi släppte ut mer segel och kunde äntligen umgås alla tre i en för det mesta torr sittbrunn.

Gröncurry på kokosmjölk och dorado, magiskt.

Gröncurry på kokosmjölk och dorado, magiskt.

23/1, N 15•40' W 36•32', 660 M
Satt på nattpasset med Steve Jobs boken i hörlurarna och kämpade med ögonlocken då jag blev träffad rakt i bröstet. Nått låg och sprattlade i knäet, jag kvicknade till och fotade flygfisken. Det var första direktträffen, Andrej fick en i pannan nån vecka senare och lars fick en i knäet. Ibland på natten var det konstant dussintals flygfiskar som hoppade bort från båten upplysta av styrbords gröna navigationsljus. Vissa hoppade åt fel håll.

Flygfisk

Flygfisk

24/1, N 15•31 W 38•55', 809 M
En riktig struldag. Då vi ska hissa storen efter att knutit in ett andra rev upptäcker jag att två travare (plastpluppar som sitter i en skena på masten och hissar storseglet) har knäckts. Därmed har totalt fem travare knäckts på etappen och mina extratravare är slut. Går fler av blir det till att sprida ut dom vi har så gott det går. Framme på fördäck ser jag sedan att spinnakerbommen som spirar genuan nästan nött sig igenom styrbord genuaskot. Kapar en bit och håller koll framöver. Vi börjar också råka ut för att översta lattan på storen fastnar bakom vantet på babord sida då vi råkar gippa (vilket sker ofta i dom stora vågorna men vanligtvis inte är allvarligt eftersom vi har riggat en preventergaj). Hittar ingen riktig lösning på detta, hoppas på att snart kunna hissa fullt segel igen så lattan kommer högre upp. För att göra dagen ytterligare lite mer spännande spolar Andrej ner ett plastlock i toaletten. Vi hoppas och ber att den har spolats ut men märker motvilligt att det går trögare och trögare att spola. En viss skräck sprider sig att den ska vara trasig. Tanken att köra “aqua-dump” resten av resan känns inte lockande. Andrej tar sitt ansvar och öppnar det inte så fräscha pumphuset och kan plocka ut locket. Toan funkar fint därefter.

Klämd latta

Klämd latta

26/1, N 14•29' W 43•11', 1063 M
Min födelsedag startade med att jag tog täten i surfligan med en brutal 18,4 knopssurf under nattpasset. Vågen måste varit 4-5 meter och Odessa lutade nedåt i vågdalen medan vatten sprutade över fördäck och sprayhood. Och över mig såklart med det gjorde inget just då. På förmiddagen passerade vi 1050 sjömil och hade kommit halvvägs, en bra födelsedagspresent! Vi konstaterade att det hade gått undan, att vi trivdes bra och att vi lätt skulle orka med resten. Födelsedagsmiddagen lagades av födelsedagsbarnet, polsk biggos och ljummen öl, hur gott som helst. I skymningen kom också första stora delfinstimmet på korsningen. Kanske trettio delfiner som hoppade och trängdes framme vid peken, bara nån centimeter från att vi kunde röra vid dom. Det togs en hel del undervattensfilm som förhoppningsvis kommer upp på bloggen snart.

Biggos

Biggos

28/1, N 13•40' W 46•57', 1288 M
Lugn vind, 4-5 m/s och bara enmetersvågor. Soligt och skönt och vi var smått uttråkade. Ett perfekt tillfälle att testa spinnakersegling för första gången. Vi lyckades hissa den på först försöket (även om jag, som glömt lägga fallet runt en vinsch, höll på att få en flygtur) och ven fram i maxfart i säkert hela tio minuter. Sen slets bomupphalets fäste loss från masten. Inte jättebra eftersom bommen används konstant till att spira genuan. Andrej fick inviga nya båtsmansstolen och hissades upp i masten där han knöt fast upphalsblocket mellan vantspridarna med en tamp. Sitter fint än. Plåster på såren var utmärkt taconight by Andrej med systers torkade köttfärs.

Spinnakern uppe!

Spinnakern uppe!

30/1, N 12•20' W 50•39', 1513 M
På dagen kommer en regnskur så vi passar på att duscha i det härliga sötvattnet. 5-6 m/s och vi fiskar. Inget hugger så vi beslutar att låta dragen ligga i över natten. Hade läst att man på natten kan få märkliga fiskar som kommer upp ur djupet och jagar i ytan. Vi var lite trötta på dorado så omväxligt vore trevligt. Mycket riktigt, då mörkert kommit fick vi upp en långsmal firre med stora ögon och imponerande garnityr. Vi sparade den men åt den faktiskt aldrig, dagen efter vände fiskelyckan…

Konstig fisk

Konstig fisk

31/1, N 11•56' W 53•17', 1669 M
Nu hade vi haft lugnare väder ett par dagar och kunnat fiska men doradostimmen uteblev, två dagar gick utan hugg. Denna dag vaknade jag i gryningen och la i dragen innan frukost. Hann inte få i mig mer än en sked müsli med UHT-mjölk innan ena spöet böjde sig rejält och linan ven ut. Det drog så snabbt att jag var tvungen att skippa protokollet med att ta in genuan osv, var tvungen att få stopp på fisken! Drog år bromsen rejält men den fortsatte. Utan att riktigt fatta vilken kraft den hade försökte jag bromsa ytterligare genom att sätta tummen mot spolen, ett knep från gäddfisket hemma. Funkade inte lika bra här, fisken gjorde en rejäl rusning och jag fick huden bortsvedd och en stor brännblåsa på tummen. När det var kanske tjugo meter kvar på spolen (som rymmer 300) tänkte jag uppgivet att det väl bara var att dra bromsen i botten och låta linan gå av. Men linan höll och fisken stannade upp. Andrej rullade in genuan och tog ner storen och Lars var vid rodret. Jag fick på mig gimballbältet och fighten var igång. Efter en timmes bändande och en rusning under båten som gjort att jag fått förflytta mig till fördäck kom fisken upp till ytan. En enorm gulfenad tonfisk, minst dubbelt så stor som 20-kilosarna utanför La Gomera! Andrej tog spöet och jag lyckades gaffa den bakom huvudet med huggkroken. Tillsammans orkade vi precis lyfta upp den på fördäck där den tog nästan allt utrymme. Andrej sprayade snabbt sprit i gälarna, denna gång 96% rengöringssprit och det knockade fisken. Efter det följande blodbadet i sittbrunnen hade vi två ryggfiléer som styckade fyllde hela kylen och närde oss resten av vägen till Tobago. Vi kunde inte väga fisken eftersom min våg bara går till 25 kg, den mätte iaf 136 cm och hade en omkrets på 98 cm. Lite googling placerar den nånstans runt 50 kg.

Gulfenad tonfisk

Lycka!

1/2, N 11•39' W 55•28', 1799 M
Vi är fortfarande trötta efter tonfisken dagen innan. Jag anstränger mig iaf och gör sushi till lunch (måste ju bara göras) och Lars gör “boccarones” (saltvattenskokad tonfisk i citron och olivolja) som fyller två stora tupperwarelådor.

Sushi. I stora lass.

Sushi. I stora lass.

3/2, N 11•32' W 58•30', 2030 M
Bara 70 sjömil kvar! Vi drar ner på hastigheten för att inte komma fram i mörker. Går för endast genua. Vi dricker rom punsch på sista apelsinen och citronen. På kvällen kommer en gråbrun fågel och sätter sig på det hoprullade storseglet. Han får sällskap av en kompis och hänger med ända till gryningen.

Fripassageraren Scruffy

Fripassageraren Scruffy

4/2, N 11•20' W 60•33', 2100 M
Land siktas av Lars i gryningen. Jag vaknar kl 9, 6 lokal tid, och kan då tydligt se Tobagos höga djungeltäckta berg. Såg helt overkligt fantastiskt ut! Regnmolnen som hängde över bergen försvann och solen kom fram då vi gled in i Man of War Bay mot Charlotteville. Bukten är två sjömil bred och mycket djup och har djungeltäckta berg runt om. Charlotteville ligger längst in och känns som en perfekt liten stad. Huvudgata med några småbutiker i skjul och enkla restauranger med god mat, en fin skola och idrottsplats bakom. Överallt springer det runt hönor, katter, kundar, en och annan get och mängder av fåglar. Maten är antingen roti, tunnt bröd med curryfyllning, eller tallkrik med kyckling, fisk eller räkor och val mellan pommes eller “food food”. Food food är såklart bäst, man får ris m bönor, makaronpudding, böngryta, grönsaker sallad mm. Framför stranden ligger fiskeflottan, småbåtar som bara fiskar inne i bukten, det finns tillräckligt med fisk här så dom behöver inte ta sig längre. Längs östra och västra sidan ligger fiskeplatserna så vi 10-15 segelbåtar som ligger här håller oss i mitten. Tobagianerna är grymt sköna, många glider upp med ett smil, hälsningsfrasen “hey mon”, en fistbump och vill bara kolla läget och säger sen “enjoy yourself, your’re in paradise”. Efter dagar med slappt öliv blandat med djungelstrapatser och kokosnötter på öde strand trivs vi så bra att vi är rädda att vi har hittat bästa stället direkt.

Land i sikte!

Land i sikte!

Vilket äventyr det har varit och det är långt ifrån slut än. Kan knappt fatta att vi redan är på andra sidan Atlanten, tiden från Kanarieöarna har gått mycket fort. Nu känner man sig som ett barn i en godisbutik, hela Västindien ligger framför oss och vi har en segelbåt som kan ta oss vartsomhelst.

Tusen tack för alla gratulationer och kommentarer på bloggen, keep em coming ;) ! Vi är såklart glada och stolta över vår prestation och ser fram emot att spatsera runt i röda chinos framöver.

23 reaktion på “Atlanten

  1. Grymt!
    Bra jobbat & kul läsning, skönt att höra att du/ni (Lucas) ägnar er åt vettiga saker på dagarna än att ruttna bort på kontor – inspirerande!

    • Hej Mikaela! Ja det här känns helt klart vettigt, speciellt när jag tänker tillbaka på den där snökaosvintern i Södertälje ;)

  2. hej Lukas, Andrej och Lars, den som väntar på något gott väntar inte förgäves! Tack. Vilket fantastiskt spännande och inspirerande reportage. God fortsättning.

  3. Du skriver så himla bra, Lukas!! Riktigt nöje att läsa om övergången, glad att ni är framme i säkerhet, massa kramar från (nästan) WeMa!!!!!!

  4. Lycka, jag bara säger stor lycka att läsa om överfarten, om alla era förmågor, jag är helt förundrad!
    Återkommer på mail, kram mamma

  5. Fantastisk läsning- både spännande och underhållande! Kan se att det inte direkt varit långtråkigt och som du säger, egentligen har resan med transporten över Atlanten bara börjat. Nu dags att njuta av ert första paradis och säkert lär ni hitta fler guldkorn runtom i Karibien. Vi, bloggpubliken hemma kommer fortsatt ha som rutin att kolla seglavega.se ofta så keep up the good work. KRAM

  6. impande splice – den var riktigt snygg!

    underbar läsning – schemaläggning, mat, allt – ni är fantastiska!!! – men ni har väl förstått att risken är att alla vi som sitter här hemma och läser och läser lurar på när ni ska skaffa en större båt så vi alla kan komma ner (samtidigt) och segla med er – vi är så djupt imponerade — och nu har vi ju dessutom fått se bilder på er matlagningskonst!
    Mmmmm
    Birgitta

  7. Amazing stories, and fun to read them. I hope you were able to get a steak in Togabo.
    Congrats to all

    Jacques

  8. Tack för att ni delar så generöst med er av livet ombord Odessa! Rena njutning att få ta del av era måltider. Nu när ölivet tar vid, kanske vi får veta om vägen till Caraçao behöver gynga så. Låta gyngan gå.
    stor kram till er alla
    Sue Anne

  9. Helt magisk läsning en måndag förmiddag efter sprintplaneringsmötet och innan andra koppen kaffe inne på kontoret. Ni är tillflyktsorten för mitt dagdrömmeri!

  10. Killar!
    Jag är så impad över er bedrift (fortfarande svårt avundsjuk) och glad över att ni på ett så kul och intressant sätt låter oss här “himma” ta del av ert äventyr.
    Jag hoppas ni njuter av allt som Karibien har att erbjuda, längtar själv efter roti efter att ni berättat om att ni ätit det (varför finns det inga roti huts i Sverige, eller gör det det?). Lite Cockspur rom med vatten, sol, steelband, härliga stränder m.m. vore inte heller helt fel.
    Ha det bäst nu.
    Benny

  11. Vilket äventyr. Flygfisk, delfiner o jättevågor. Fascinerande läsning. Kanske karibien blir lite mer laidback. Hamna inte i konflikt med lokalbefolkningen bara. Lycka till!

  12. Wow, vilket fantastiskt äventyr. Sjukt härligt och inspirerande att läsa om er seglats. Vilken lyx att få värsta superfisket på köpet! Tänk om fisken blir ännu större nästa gång – ni får skaffa större rulle. ;) Hoppas tiden i Karibien bli lika bra som resan dit och att ni uppdaterar bloggen ofta så man kan drömma sig bort…

  13. Helt suveränt!
    Fantastiskt äventyr så lång, ser fram emot att läsa om hur övriga Karibien är.
    Grand Cayman verka ju något tråkigt men Jamaica…..

    /Ekan :)

  14. Hej grabbar! Fick just länken av Olek och vilken härlig läsning! Grattis ttill överfarten, en massa magiska ögonblick och upplevelser. Take care . Angör ni Tortola eller St John måste ni kontakta mig!

  15. Tack för att jag har fått göra denna fantastiska segling över Atlanten och samtidigt sitta bekvämt nedsjunken i min fåtölj. Fångsten av delfinen var oerhört häftigt! Hoppas ni har lång tid på er att utforska Karibien.

    Janne

  16. Hej Lukas o Andrej,
    kan bara instämma i alla andras superlativer – vilken fantastisk resa ni gjort! Jag är imponerad och glad för er skull – och vad kul och snyggt ni bloggat om den så att även vi här hemma kan följa er – från en bekväm plats i ombonad tillvaro! Vart går resan vidare? Olle o jag kommer att segla upp längs USAs östkust i juli med vänner som har båt liggande på Long Island… Kanske vi ses..? Kramar!

    • Tack Eva! Tror vi håller oss här nere bland palmerna ett tag till även om det säkert är fantastisk segling där uppe. Kram

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

4 Feb

Äntligen i Karibien!

Vi kom fram till Charlotteville, Tobago efter 19 dagar till sjöss. Vi har haft bra vind, grymt fiske och inte allt för mycket missöden. Det har varit en fantastisk upplevelse och vi är grymt glada att nu få gå med fötterna i sanden i det här paradiset. Återkommer med bloggpost så fort vi fått ordning på båten och oss själva!

Tack för era kommentarer och gratulationer på förra posten!

18 reaktion på “Äntligen i Karibien!

  1. Bra jobbat!! Ser fram emot utförlig rapport senare! Nu ser ni till att dricka ordentligt med rom :)

    Hälsningar från martin inväntandes på en curry i colombo

  2. Vilken prestation!
    Man är inte lite nyfiken på vilka sjömonster ni fångat ute på de djupa vattnen. Väntar spänt på att se en bild på en Marlin eller två :-)
    Glad att ni kom säkert i land! Ser fram emot en uppdatering!

  3. Jävligt coolt! Gick mycket snabbare än vad ni trodde, måste ha varit ett 100%igt team work….
    Show me the pics!

  4. hey Lars, great that you have reached the mainland! now enjoy the delights of the Caribbean. With great interterest i followed your journey, you made it!! Lots of fun there and i would say: take a tasty stew, something different than fish! :)
    kiss from aunt Ilona, bye!!!!!!! xxxxxx

  5. Halleluja grabbar! Vilket dåd! Antar att det ännu gungar lätt på land? Ser framemot att få svar på några av de otaliga frågor som dykt upp under färden. kramar /Sue Anne

  6. Ni är bara BÄST! Yes.
    Skönt att ni är i land.
    Det är ju inte helt utan att ni har kännts väldigt lång borta i det blöta, stora havet. Snart blir ni väl blöta av andra orsaker (skaka rumpa under varma karnevalsnätter..) men först ser vi fram emot berättelsen om vad det var för fiskeupplevelse Olek antydde. Kramar.

  7. Gratulerar!! till denna djärva prestation

    /Fukushimorna

    PS. Jag är så imponerad och bugar mig respektfullt -vilken bragd!
    /Daphne

  8. Välkomna åter till fast mark under fötterna, till jorden och människorna, vi är så glada (och lättade) och ser fram emot mer utförlig bloggpost! Kramar mamma Nina

  9. Vad fort det gick! (kan man tycka när man sitter på landbacken och läser var tredje dag…)
    Grattis alla tre – vilket stordåd! Inte minst detta med organisationen – inklusive fiska och laga mat!!!
    Härligt!
    Och skönt nu att få sova när ni vill.. Gratulationer, med stor respekt!!
    och kramar från Birgitta
    kramar

    • Vi letar med ljus och lykta. Tänker oss att nån av dom franska öarna måste har ett par. Martinique kanske.

  10. Kul att ni är i land, och jag hörde att ni såg många delfiner. Men gud vad roligt att ni i alla fall får ta en paus… Men sen bär det av till Barbados? Eller? Jo tror nog att det var så det hette. Meddela gärna när ni kommer hem, gör det på bloggen så ska jag försöka följa den mer, har tyvärr inte hunnit p.g.a läxor och fritid, men nu ska det bli ändringar på det. Puppe och Hejko (tror ni stavas så?) JAG längtar till att ni ska få träffa den lilla björnen Dante eller Killer dog som han är nu med sina dumma valptänder…. Jag längtar efter två saker till
    1. Att hans tänder ska sluta klia
    2. Till att min syrra kommer hem

    Xoxo // Victoria

    • Hej Vicky! Kul att du följer oss mellan läxläsningarna. Hoppas Dante slutar gnaga på dig snart. Vi vet faktiskt inte alls var vi ska nu, kanske Grenada…

  11. Bra jobbat! Klart imponerad, själv seglare och stor respekt för havet, har inte gett mig på liknande äventyr.

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

17 Jan

Stora atlantpassagen

Bunkrade

Bunkrade

Nu är det äntligen dags för färden över till Karibien. Tobago är målet och ligger 2100 sjömil bort, nästan rakt västerut. Vi tänker lägga till i Charlotteville, en liten by vid vad vi fått höra är en paradislik stor naturbukt där man kan ankra. Ser fram emot att bara snorkla, kanske testa harpunen, bada och ligga på stranden ett bra tag när vi kommer fram. Semester på riktigt.

Vi har haft det riktigt bra i Mindelo. Helt annan känsla här än Europa. Ön är torr och fattig enligt våra mått men dom flesta här har det ändå rätt bra. Restaurangerna kanske inte går till historien vad det gäller matupplevelser men en del har grym fisk och vi har även fått vår beskärda del av nationalrätten cachupa – matmajs och böngryta/pyttipanna med lite korv och annat i. Fick den till och med lagad ombord Odessa en gång tack vare Katia som vi lärt känna här, helt klart bästa catchupan i Mindelo. Folk är överlag öppna och trevliga men inte ett dugg service minded, man får ligga på för att få in sin beställning eller få något gjort. Å andra sidan är man väldigt familjär och kan skoja och skratta med vem som helst vilket gör det helt OK ändå. Det finns en del schyssta barer runt stan och ett par klubbar där vi provsmakat en hel del av det lokala brännvinet, grogue, som är ett romliknande destillat. Kommer vara grymt för att döda tonfiskar. Marinans flytande bar har varit en självklar träffpunkt och vi har snackat med en hel del intressanta seglare. Finns många orginal som varit ute på dom sju haven i många år och bor på sina båtar, alltid kul att höra deras historier och man lär sig alltid nått nytt.

Mindelo är inte drömstället att bunkra på, även om det ska vara bästa i Kap Verde. Matbutikerna är välldigt basic och varorna är dyrare än i Europa eftersom i stort sett allt importeras, särskilt från Portugal dit Kap Verde tillhörde innan 1975. Som tur är hade vi kvar nästan alla våra konserver från Gran Canaria så vi har mest köpt frukt och grönt som finns i bra kvalitet på marknaden. Hittade också en grosshandlare där vi köpte 132 st 1,5 liters flaskor vatten. Tillsammans med 24 liter mjölk, 12 liter juice, några öl etc gör det att Odessa ligger lågt i vattnet, knappt att vattenlinjen skymtas. Som tur är blir vi ju lättare eftersom och jag tror hon kommer segla fint ändå.

I sann Waterworld-anda har vi en planta på båten. Kommer ha en panel framför men får ljus via gamla kompassfönstret.

I sann Waterworld-anda har vi en planta på båten. Kommer ha en panel framför men får ljus via gamla kompassfönstret.

Lyckas vi bli klara med det sista nu åker vi redan i eftermiddag. Ser ut att bli en hel del vind även denna gång och vågorna kommer väl vara där dom med. Vi räknar åter med att leva i saltvatten och att laga mat och diska i en berg- och dalbana. Hoppas ändå på några dagar med lugnare väder så att vi kan gå för autopilot och umgås alla tre. Är också extremt nyfiken på vad som kan tänkas hugga på mina drag där ute.

Under korsningen kommer vi hålla kontakt med far som ger väderleken via satellittelefon. Han har lovat att då och då också lägga in en kommentar på detta inlägg under pseudonym “För Odessa” så håll utkik!

Vi ses på Tobago!

30 reaktion på “Stora atlantpassagen

  1. Skönt se ni fick med det absolut viktigaste – en toabal! Då kan jag känna mig lugn. Lycka till nu!

  2. Dags för det största och tuffaste äventyret på resan!

    Skall hålla koll på sidan för uppdateringar.

    Lycka till!

  3. Ja, nu är ni på väg alltså. Lycka till på alla vis! Vi är med i tankarna så gott vår fantasi hänger med.
    /Alla Fukushimorna

  4. Best of luck to our Vega Brothers!!!
    The Atlantic Ocean is waiting for “Odessa”!
    We wish you a great adventure!
    Your Vega brother Leif and your Vega sister Swantje

  5. Hälsningar från Odessa! Ett kort satellitsamtal på söndag kväll. Allt är väl. Fisket bra. Position N16°12′ W31°15′, dvs mitt ute i havet. Odessa har gjort 370 sjömil dvs ca 690 km på 3 dygn, vilket talar för att hon gör mycket god fart. Inga större förändringar avseende vädret de närmaste 3 dygnen, enligt prognosen. Nästa planerade kontakt 23/1. Hälsningar Olek

  6. hello brave boys,you’re doing well, so we hear! we follow you on our map; looks like you rounded 1/3 of your journey. nothing but ocean and it must be awesome! great! keep the good spirit and fishing up, it’s also lovely Olek keeps us posted. all the best! lovingly, Ilona en Anouk

  7. Ny kontakt idag. Allt väl, några varma och lite lugnare dagar har passerat. Fullt segelställ och torrt i sittbrunn. Nuvarande position N 15°36′ W 37°25′. De har nu lagt 724 sjömil bakom sig, vilket innebär att de gjort en tredjedel av distansen. Prognosen säger att det kommer att blåsa lite mer de närmaste dagarna, drygt 10 sekundmeter från ostnordost (snett bakifrån). Nästa kontakt planerad till 26/1, som är Lukas födelsedag. Hälsningar Olek

  8. Låter som saker och ting går enligt plan. Egentligen skulle man vilja ha en “tracker “på båten som man kan följa live. Men Oleks uppdateringar stillar abstinensen trots allt.

    Olek, tack för uppdateringarna och hälsa Lukas på hans födelsedag från oss.

    För lathundar:
    http://goo.gl/maps/WDysH

  9. Grattis till Lukas på lördag!!
    Tack Olek för positioner och nyheter från ODESSA – våra hjärtans båt, och tack Sorin – nu kan jag slänga ut den konstiga karta jag hittade som inte hjälpte mig alls – och med ett lätt tryck veta var dom befinner sig på världskartan. Härligt!!
    Birgitta

  10. Hjärtliga congrats på din födelsedag…mitt ute på Atlanten minsann… vilket minne för livet Lukas! Javisst ska Du leva…uti hundrade år!
    O tack Olek för tipset…så roligt det är att bara kopiera positionen in i google maps och få se exakt var de unga männen befinner sig.

  11. Talade just med en jätteglad Lukas som verkar njuta av seglatsen och av sin födelsedag. Han gläder sig åt alla grattis som kommit via bloggen och sänder via mig sitt hjärtliga tack. Idag kom tydligen också ett gäng delfiner för att gratta, “största delfinupplevelsen hittills”. De har haft en strålande skön och solig dag med mycket vind och 4 metersvågor. Födelsedagsmiddagen blir Bigos! (polsk surkålsgryta). Det lät som om livet där ute också börjar bli “vardag” och att alla i besättningen trivs. Det går fortfarande undan och idag passerade de halva distansen. Återstår 999 sjömil. Nuvarande position: N 14°28′ W43°10′. Nu blåser det 10-13 från ostnordost. Enligt prognoserna kommer vinden på måndag att gå ner till 7-10 m/s och vrida lite mot rak ostlig riktning, våghöjden blir 2-3 m. Då blir fisket lättare. Nästa planerade kontakt 29/1. Hälsningar Olek

  12. Grattis Lukas!
    Ser ut att gå undan för er, ni och Odessa verkar sköta uppgiften att ta er till Tobago med bravur. Att få er position (tack Olek) och följa er på kartan är verkligen kul.
    Benny

  13. Kära Blog-lovers!
    Ny kontakt idag som avtalat. Allt är väl ombord. Några lugna dagar med mindre vind och mindre vågor. Fullt segelställ och god fart. Varmt och skönt, besättningen har badat. Fisket har varit mindre framgångsrikt senaste dagarna, det har alltså ätits mycket bönor. Imorgon blir en fiskedag. 2/3 av sträckan är tillryggalagd och nu återstår 660 sjömil, troligen mindre än en vecka om prognosen håller. Den förutspår 7-12 s/m ost och 2-3 meters vågor. Dvs stabil passadvind. Aktuell position N 12°20′ W 49°21′. Ny kontakt planerad 1/2.
    Olek

  14. Hej Lukas. Äntligen kom jag mig för att kolla efter er website. Ser verkligen härligt ut. Antar att du kommer till brf årsmötet – inte. Dina hyregäster sköter sig. Hälsningar från grannarna i stan. /Johan

  15. Ny kontakt med en lite trött men nöjd besättning. Tröttheten beror på en fiskeupplevelse utöver det vanliga. Det verkar som om rutinerna med växlingarna mellan vila och aktivitet rubbades av detta äventyr, men själva storyn kommer vi först småningom få på bloggen. Annars är allt väl även om en viss längtan efter land har uppenbarats. Tropikerna märks – nattpass i shorts. På hela vägen har inga andra segare siktats, bara ett containerfartyg på långt håll. Nu är det inte långt kvar, dvs mindre är 3 dygn om inte vinden helt dör ut, 300 sjömil (ungefär som Stockholm – Malmö). Just under vårt samtal dök det upp en stor fågel över båten, som troligen var en landfågel. Troligen blir nästa kontakt över det vanliga mobilnätet, kan dock dröja med bloggen eftersom Odessa kommer att angöra en liten ort på Tobago först – vi får se hur internet-läget är där. Aktuell position N 11°39′ W 55°28′. Hälsningar Olek

  16. kul o höra att överfarten går bra. hoppas dem kan njuta av nya öar o tropisk värme på andra sidan atlanten. dem kanske gör ett blogginlägg såsmåningom. men nu ska jag sova. /erik

  17. Ett vanligt sms kom just med bl a följande innehåll:

    “Vi är framme!!! Sitter på Sharon & Pheb uteservering och ser ut över bukten. Iskall Carib och inväntar grillad kyckling. Galet vacker och asskön liten stad, helt oturistig…”

    Snart får vi en ordentlig uppdatering av bloggen.
    Hälsningar från en glad, stolt och lättad Olek

  18. Grattis killar, vilket äventyr o vilken bragd! Ha nu många sköna chilla-dagar o njut av värmen o allt annat läckert!
    Kram Ester

  19. Hey yeah you did it! We followed you the whole time on google earth (thanks to Olek!!) Congratulations!!!

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

11 Jan

Atlanten etapp 1, La Gomera – Mindelo, Kap Verde

Två tonfiskar på 20 kg!

Två tonfiskar på 20 kg!

Hej kära bloggläsare, det här med wifi har liksom inte riktigt slagit igenom i Mindelo än och till råga på allt har min dator börjat krascha oroväckande ofta. Här kommer iaf äntligen en rapport från dom djupa haven.

Vi gled ut från hamnen San Sebastian de la Gomera på eftermiddagen den 28:e under pompa och ståt, Yiri yiri boum högt på stereon, Janne och Lisbet på S/Y Daphne bredvid saluterade. Dåligt med vind uppe bland öarna så vi gick för motor första biten. Lugnet bröts 10 M söder om San Sebastian då det högg på ena spöet och två sekunder senare på det andra. Det var rejäla hugg, linan flög ut från rullen. Lars och jag greppade varsitt spö och Andrej styrde på en kurs som skulle vara så långsam som möjligt. Efter 15 minuter hade jag en tonfisk bredvid båten som var den största fisk jag sett! Blev livrädd när jag såg att den var dåligt krokad på den lilla Yo-Zuri vobblern men Andrej lyckades få in den i håven (montera huggkrok var det enda jag lämnade på att göra-listan innan vi åkte, såklart). Håven blev böjd med vi fick in den i sittbrunnen. Vi testade knepet med sprit i gälarna för att döda fisken. Efter att par omgångar Havana Club blev den faktiskt riktigt lugn men behövde ett par smällar med vinchhandtaget för att dö helt. Vågen visade 20 kg! Lars fick upp sin som var lika stor den och som återsattes efter fotografering. Att filéa firren var en hel del jobb, speciellt med min filékniv som mer är avsedd för svenskt fjällfiske. Jag och A ville pröva på vad vi tänkte skulle vara världens bästa sashimi så vi skar loss ett par bitar och tvättade bort blodet i saltvattenshinken. Gourmetupplevelsen uteblev, fiskbiten smakade blod och saltvatten. Ett par timmar senare hade vi iaf kylen full med tonfisk och sittbrunnen var avsköljd och blev vit igen. Då kom etappens första missöde, när vi drog igång motorn för att fortsätta dog den direkt. Jag såg ena genuaskotet rycka till och insåg att det snärjt sig runt propellern. Otroligt irriterande, vi ville inte vända tillbaka så vi försökte segla några timmar och tänkte att vi hoppar i när det ljusnar och knyter loss propellern. Problemet var att vinden knappt fyllde seglen och enligt prognosen skulle det vara så 30 sjömil till. Vi låg och guppade och till slut gav vi upp, slängde i utombordaren och satte kurs mot Puerto de Santiago på La Gomeras sydspets, sju sjömil bort, där vi la till på insidan av stenpiren. Visade sig vara en av de mest obekväma nattplatserna hittils, vågor gjorde att båten kastades omkring och slet i tamparna och vi fick justera tamplängden varannan timme pga tidvattnet. Vi åt iaf en grym tonfisk med soya och spanade in byn som pumpade fiestamusik hela natten på torget mittemot oss.

På morgonen fick vi loss skotet ur propellern och fortsatte. När vi passerat den sydligaste Kanarieön, XXX, kom vinden som utlovat och vi kunde äntligen stänga av motorn. På dagen turades vi om vid rodret och åt tonfisksallad. Vi började med fyratimmarsskiften på kvällen enligt det rullande tredagarsschemat. Det visade sig fungera riktigt bra, vi kom fram till att ena dagen var en “skitdag” med skift av och på hela dagen och ett kl 2-6 på natten men sen får man två dagar med sköna nattskift och mycket “fritid” på dagen. Andrej tog första nattskiftet, 22:00-02:00, vinden var ca 8-10 m/s NO. Vi hade ett rev på storen och seglade halvvind. Det gick undan, över 6 knop hela passet! När jag bytte av knöt vi in ett till rev för att få lite lugnare gång. Det blev sedan rutin att göra så inför natten, annars gick det knappt att sova i den starka vinden.

Dagarna flöt på med mycket vind och stora vågor, helt klart större än jag hade trott. Som tur var kom både vågor och vind mestadels bakifrån och Odessa surfade fint i vågdalarna. Det gällde bara att hålla koll på kursen och se till att ha vinden i ryggen, råkade man gå upp 20 grader eller så blev man ofta påminnd om det av en stor våg som stänkte ner en från sidan. Sittbrunnen var konstant blöt och våra kläder blev täckta av salt.
Dag två kom nästa hugg, denna gång en fin dorado på 3,5 kg. Otroligt vacker fisk, guld, grön och blåglänsande. Väldigt god var den också. Vi fick sedan under resan vara med om två stim dorados som högg på våra squids. Den första högg då jag satt med spöet i handen och vevade in draget, riktigt häftig känsla! Sedan följde stimmet efter och vi kunde bara släppa i draget och se dom komma och attackera i ytan, vi bara stod och gapade och trodde knappt att det var sant.

Att drilla fisk och landa dom med hissade segel i stora atlantdyningar är inte helt okomplicerat. Det gäller att få ner hastigheten på båten snabbt, seglar man i fem knop viner linan bara ut från rullen och det går inte att få in fisken en millimeter. Efter ett par fighter med en del kallabalik kom vi fram till en teknik som verkar fungera rätt bra. Fisken krokar sig själv så vi låter först spöet sitta kvar i hållaren medan vi snabbt rullar in genuan. Sen skotar vi hem storen och gå upp mot vinden, då stannar vi nästan. Vår ryggstödspall blev perfekt som fightingstol längst bak i båten. Huggkroken fick jag till slut klar så nu kan vi också landa fisken på ett enklare sätt. Nu återstår bara att testa att vinscha upp svärdfisk i spinnakerfallet :)

Dagarna gick fort och vinden höll i sig. Våra två rev i storen satt i nästan hela sträckan och vi gjorde ändå fem knop i grundfart och betydligt mer i surfen. Tack vare sattelittelefonen kunde far leverera ett par väderleksrapporter via SMS efter att vi ringt upp och givit vår position. Bra att ha testat inför nästa etapp. Scrummötena fungerade bra, vi hade aldrig jättemycket att göra på att göra listan (montera huggkrok, sätta upp GoPro fästen, byta krokar på squids etc) men det var bra att ha en tid för att ta upp saker man kommit att tänka på.

Natten till den 6:e började vi närma oss Kap Verde. Vi gick för endast storsegel under natten för invänta dagsljuset innan vi kom nära land. I gryningen var vi 20 M från San Vincent, den ö där Mindelo ligger. Vi satt på helspänn och ville inte missa ögonblicket då dom bergiga öarna skulle siktas. Det tog ett tag, inte förrän vi var 4 M från land såg vi kusten. Den dåliga sikten beror på Harmattan, vindar från Sahara som bär med sig sandstoft. Det syntes till och med på båten som fick rödfärgade stag och mantågsnät.

Vi angjorde Mindelo efter nästan exakt en vecka på sjön. Första stopp blev kall öl och friterad kyckling på marinans flytande bar, helt oslagbart! Den faktiska distansen blev 850 M vilket gav oss en medelhastighet på 5,1 knop från hamn till hamn. Hoppas på lika bra fart för nästa etapp, då kommer överfarten till Tobago ta ca tre veckor.

Mindelo är ett skönt ställe, väldigt avslappnat och man känner helt klart att man är i Afrika. Båtprylar och bra butiker för konserver är svårt att få tag i så vi är glada att ha allt sånt klart. Det finns iaf en fin marknad där vi kommer kunna köpa gröna tomater, bananer och färska, okylda ägg. Vi börjar redan bli sugna på att komma ut till sjöss igen. Igår avseglade två av våra grannbåtar, båda skulle till Charlotteville i Tobago där vi också tänkt landa. Ena båten är österrikiska Wolf och Doris med dotter. Han har för övrigt fått mig väldigt sugen på att ta mig till Panama som verkar riktigt häftigt och ger skydd under orkansäsongen. Den andra är en mindre katamaran som Richard och hans fru seglar med fyra småbarn med sig, helt klart tuffa seglare! Till råga på allt tog den godhjärtade Richard med en hippie som varit fast här i sex veckor. Hoppas vi kommer möta upp dom där, man får alltid myror i benen när någon båt ger sig av innan.
Planen är att avsegla i mitten på nästa vecka efter att vågorna från ovädret i nordatlanten dött ut. Ska försöka få till en uppdatering innan vi drar!

12 reaktion på “Atlanten etapp 1, La Gomera – Mindelo, Kap Verde

  1. fokking awesome man!! Caint wait to do the same thing as your doing after reeding your blogg, looks like alot of fune!

  2. Satan va coola bilder, måste vart riktigt kul med seglingen över!

    Om möjligt, slå en signal innan ni sticker så kan vi stämma av om det är möjligt att möta upp nånstans!

  3. Boken helt sonika öppnar sig själv idag:
    “because you say so, I will let down the nets and when they had done so, they caught such a large number of fish that their nets began to break ……and he and all his companions were astonished” [Lukas 5:5-6]
    Skönt att veta att ni har fått lite “landpermis”! Herre Gud, vem skulle inte vilja följa med er? Jag nöjer mig med att fortsätta att följa bloggen med undran.

  4. Förundran över allt ni klarar av!
    Så roligt att ta in allt ni skriver om, jag skrattar till ofta i ren glädje över er glädje.
    Många fiske- och båttermer ett nytt språk att ta del av, mysterier!!
    Snart ger ni er ut på det stora havet igen och sannerligen vi är många
    som följer er i tanke och hjärta! Framåt!!!!

    Mamma Nina

  5. Vilket äventyr, helt fantastiska bilder! Jag är fortfarande förvånad över hur mycket ni har tänkt igenom det här innan ni bar er av, trots filékniv för svenskt fjällfiske vs tonfisk :)

  6. Ett gott råd från en gammal riggare,, Pågar för helvete, inga lösa tampar på utsidan.. Visst var torget i Mindelo nere vid hamnen på San Vincent fint.
    Tommy P

  7. Yiri yiri boum på väg mot Caribien, så rätt. Hoppas ni, (framförallt Andrej) hinner med lite musikliv på Cap Verde att berätta om innan ni tar er över till “Den nya världen”! Vilken resa att få följa för en landkrabba som får panik när båten lutar det minsta, för att inte talar om när det nappar på kroken. Susanna och jag möttes på annandagen och hoppades på en lugn fisketur i Stockholm med Lukas nån gång i framtiden. Jag älskar ert sätt att berätta och får trösta mig med Marias lugnare facebooksgrupp “Life with Dante” så länge. Kramar från Skåne

  8. I have only read the last entry and am totally amazed at how brave and adventurous and resourceful you all are. I love the descriptions of sailing and taking shifts and catching fish and figuring out how to make do with what you have. I look forward to reading the previous posts and all new ones. We’re thinking of you.

  9. Det jag ser på bilderna nu är ju något av göttigaste jag sett på mycket länge. Hade gett mycket för att vara med er på den segling ni haft den sista etappen.

    Har börjat kolla på resor nu och ser ut som man kan komma över t/r för ca 10000:- till någonstans i mitten av Karibien (20 april-5maj). Hör av dig på FB innan ni drar nu så kan vi kolla lite på vart ni kommer befinna er då.

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

6 Jan

Framme i Mindelo

Vi kom fram till Mindelo i morse efter sju dagar med mycket vind, stora vågor, dyblöt sittbrunn och stora fiskar. Hela besättningen mår bra och njuter av den afrikanska värmen. Snabbinlägg från mobilen nu, återkommer så snart som möjligt med riktigt inlägg och bilder!

12 reaktion på “Framme i Mindelo

  1. Så skönt att höra av er! Ser fram emot mer läsning. Vi kom i kväll hem från Teneriffa och var gång jag där såg ut över havet tänkte jag naturligtvis på er! Kram.

  2. Grymt jobbat!
    Vilket äventyr det måste ha varit…
    Kul att besättningen pallar för trycket!
    Hälsa!

  3. Yippie! Gratulerar och tack för snabb uppdatering. Dessa färder ute på vida haven utan uppdateringar är lite svåra att vänja sig vid. Roligt att ni för ett tag kan njuta av värmen, torka upp och ladda inför nästa omgång. Bra jobbat brothers & Lars!

  4. Happy landing boys, well done!! Enjoy the heat and everything Cabo Verde has to offer. Beware of the sirens!! Hope to read more soon! Keep the good spirit up!!

  5. Fantastiskt kul att höra att ni mår bra och att allt gått bra! Hoppas ni får tid att dela med er av lite varma Afrika bilder snart. Andrej Sthlm e tomt utan dig, hoppas du rockar “ompa ompa” på hösta varje dag :) kramar Kajsa

  6. Trinidad & Tobago next? How exciting!! They speak English, so that’s easy. V.S. Naipaul (writer and nobelprize winner) wrote some intersting books about the islands. We wish you good luck and happy sailing!!

    • Hello Anouk, nice to hear from you. Will be very nice to speak english again. Good thing though Lars speaks portugese, works well here!

  7. Fint att ni tar er framåt! Glöm inte att byta strumpor ofta á la Forrest Gump så ni inte får fotröta. Jag har fler matnyttiga tips på lager också, men de släpper jag bara ifrån mig om ni ber om det ;)

    • Helt klart matnyttigt. Tror dock att vår akilleshäl kommer vara rumpan som hela tiden sitter på saltvattensblöt dyna. Det kan tydligen göra den ledsen i längden. Har du nån huskur på lager tar vi gärna emot den.

Lämna ett svar till Martin Svedberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>